eller nyttan av uttalanden från Srf konsulternas redovisningsgrupp och en påminnelse om vem som ansvarar för bokslutsprocessen

En märklig rubrik kan tyckas, eftersom Grönköping inte existerar på riktigt. Självklart är Grönköping egentligen en helt annan mellanstor stad i vårt vackra land, men jag fann det för gott att inte skriva ut det verkliga namnet. Vidare så refererar jag nedan ett antal gånger till K2, med vilket menas BFNAR 2008:1 och BFNAR 2016:10 och i mitt fall avses bara de regler som  gäller aktiebolag

I december 2016 höll Srf konsulterna en redovisningsdag där jag medverkande som föreläsare. I en paus kom en deltagare fram och ställde lite frågor om uppdelningen av kort- och långfristig skuld i en årsredovisning. Det var ett intressant och bra samtal, som man så ofta har med deltagare på Srf konsulternas utbildningar.

Det hela hade sin upprinnelse i de artiklar i Balans (nov 2015) och Konsulten (feb 2016) som jag skrivit. I artiklarna konstaterades att det är den faktiska förfallotidpunkten som styr i vad mån ett lån ska klassificeras som kort- eller långsiktigt och att sannolikheten för att lånet förlängs är egalt för klassificeringen.

I artiklarna uppmanade jag den som är ansvarig för upprättandet av bokslutet att ta del av kreditavtalet för att kunna göra en korrekt klassificering av posten, tillika för att kunna avgöra vilka notuppgifter som är obligatoriska i årsredovisningen.

Konsulten ifråga hade tagit till sig budskapet i artikeln och själv kontrollerat mot lag- och normeringstext, samt börjat söka i kreditavtalen om banken hade en ensidig rätt att inte förnya lånet i samband med att det formellt förföll.

Följden blev att i några bokslut blev fördelningen i noten annorlunda mellan hur mycket av de långfristiga lånen som förföll till betalning efter fem år i förhållande till föregående års bokslut (allt annat lika). I några bokslut blev också fördelningen mellan kort- och långfristig skuld annorlunda jämfört med föregående års bokslut.

Konsulten upplevde att det uppstått problem i dessa bokslut i samband med revisionen då man fick kommentarer om att det var fel i klassificering och notupplysning. Konsulten hade emellertid stått på sig, och bland annat hänvisat till ovan kommenterade artiklar.

Det var när konsulten berättade för mig om processen mellan konsult och revisor som kamraten sa;

”Du ska veta att du är hatad i hela Grönköping”

Bara för att vara extra tydlig, så var detta alltså inte konsultens egen uppfattning utan bara andras åsikt, som konsulten med glimten i ögat informerade mig om.

Så vad är syftet med denna beskrivning?

Srf U

Srf konsulternas redovisningsgrupp ger ut uttalanden i redovisningsfrågor i K2-miljö som stöd för att tolka den goda redovisningsseden. Dessa uttalanden finns på Srf konsulternas hemsida och är tillgängliga även för de som inte är medlemmar i Srf konsulterna

Per dagens dato finns åtta uttalanden, och det senaste heter: Vad är i K2 att betrakta som ett kort- respektive långfristig del av ett lån

K2 är fortfarande ett relativt nytt regelverk. Även om den första K2:an kom 2008 så vill jag påstå att de absolut flesta började arbeta aktivt i K2 först i samband med boksluten 2014-12-31. Jag kan konstatera att för egen del tog det lång tid innan jag fick ”kläm” på den tidigare normgivningen, och jag vill på intet sätt påstå att jag var fullärd när den ersattes av K2. Lika lite vill jag påstå att jag är fullärd när det gäller nuvarande regelverk, utan det kommer även fortsättningsvis dyka upp redovisningsfrågor där jag/vi kommer behöva stöd att tolka K2

Jag ser därför fram emot nya uttalande från Srf konsulternas redovisningsgrupp, inte utan en viss otålighet.

Vem ansvarar för bokslutet?

Jag vill fästa uppmärksamheten på det självklara i att det är kunden och konsulten som ansvarar för att upprätta bokslutet. I den processen måste konsulten självständigt fatta aktiva beslut i olika redovisningsfrågor och förankra dessa i gällande lag och norm. Det innebär  bland annat att man ska rådgöra med bolagets revisor – för alla parter tjänar på en god dialog i processen. Det jag är ute efter är att konsulten måste ha en egen uppfattning om hur olika redovisningsfrågor ska hanteras och också veta vad den uppfattningen bygger på.

Så heder till konsulten som skaffade sig en egen uppfattning i sakfrågan och inte lät sig nöjas med motargumentet – ”så här har vi aldrig gjort förut”.

Nu har den konsulten fått ytterligare stöd för sin uppfattning i och med Srf U 8

Redovisningsfrågor är viktiga

Vi får inte glömma varför vi gör bokslut och årsredovisningar, nämligen att beskriva det ekonomiska utfallet på ett begripligt sätt utifrån ett gällande ramverk. I denna process är det tydligt, åtminstone i detta fall, att redovisningsfrågor upprör och engagerar mer än man kan förutse.  Jag kanske inte trott att jag skulle bli hatad för att jag hade en uppfattning i en redovisningsfråga.

Redovisningsfrågor och regler har betydelse i både det lilla perspektivet men även i det större. I det lilla kan det handla om huruvida man borde upprättat kontrollbalansräkning eller inte, hur mycket vinstmedel bolaget kan dela ut och så vidare – nog så viktiga frågor för den enskilde företagaren och med tämligen stora konsekvenser om det blir fel.

I det större perspektivet kan jag notera vilken effekt diskussionen om progressiva avskrivningar fick, där tidningen Konsulten var en viktig röst i debatten.

Man ska heller inte glömma diskussionerna om nedskrivningsreglerna för anläggningstillgångar i K3 (BFNAR 2012:1) som en del debattörer proklamerat, minskade investeringsviljan hos kommunerna i allmänna anläggningar som exempelvis simhallar. Dessa diskussioner får man anta låg bakom BFNs ändring i K3 den 12 juni rörande nedskrivningar av tillgångar i kommunala bolag.

Så visst är redovisningsnormering viktigt

Så visst är vårt jobb viktigt