Frågan BFN fick avsåg när inkomster vid upplåtelse av avverkningsrätt i form av ett avverkningsuppdrag ska intäktsredovisas enligt god redovisningssed. Är det vid avtals-, avverknings-, inmätningstidpunkten eller annan tidpunkt? BFN tolkade frågan som vad som ska avses som god redovisningssed idag.

Företaget i det aktuella fallet är en enskild firma som upprättar årsbokslut. Det innebär att företaget ska tillämpa BFNs gamla anpassningsnormering och inte K1. I inkomstskattelagen finns en särskild regel om betalningsplan föreligger. Den är däremot inte aktuell i detta fall, utan god redovisningssed styr beskattningen.

I princip är det en avverkningsrätt för skog som säljs. Den första frågan att besvara är om företaget då har sålt en immateriell rättighet eller varor? Skatteverket har i rättslig vägledning 2016 angivit att det inte borde vara någon skillnad på intäktsredovisningen oavsett om det rör sig om rotpostförsäljning, avverkningsuppdrag eller leveransköp. Enligt Skatteverkets uppfattning styr avtalstidpunkten intäktsredovisningen. Företagen skulle med andra ord inte ta hänsyn till själva riskövergången.

Vad gäller god redovisningssed är det ett par grundläggande principer som styr intäktsredovisningen. En viktig är den så kallade realisationsprincipen. Principen innebär att en inkomst ska redovisas som intäkt när prestationen väsentligen är utförd. Det är därför frågan om det är en immateriell rättighet eller varor som har sålts blir viktig. Det blir skillnad i när prestationen faktiskt är utförd beroende på vad företaget säljer.

BFN gör bedömningen att prestationen inte kan anses utförd i samband med ingående av avtalet. Det huvudsakliga syftet torde vara att sälja virket. Det finns mycket i avtalsvillkoren som tyder på detta. Bland annat utgår betalning baserat på mängden och kvaliteten avverkat virke. Sammantaget innebär det att intäktsredovisningen får bestämmas utifrån vad som gäller vid försäljning av varor.

Utgångspunkten blir då att intäktsredovisning ska göras när väsentliga risker och förmåner övergår från säljare till köpare. Det ska dessutom gå att beräkna inkomsten på ett tillförlitligt sätt. För att kunna besvara dessa frågor är det viktigt att titta på avtalsvillkoren.

I det befintliga avtalet ansvarar säljaren för eventuell försämring av virkeskvaliteten fram till mätning av virket. Säljaren ansvarar också för att vidta åtgärder för skydd mot insektsskador och att skogen är brandförsäkrad. Hur köpeskillingen beräknas har generellt sätt ofta mindre betydelse för tidpunkten. Det kan däremot noteras att BFN lyfte upp även villkoren för köpeskillingen i resonemanget. Även här hade inmätningen en avgörande betydelse.

Sammantaget kom BFN fram till att inmätningen hade en avgörande betydelse för tidpunkten för övergång av risker och förmåner. Eftersom inmätningen också är en förutsättning för beräkning av köpeskillingen (åtminstone i detta fall) går det också att beräkna storleken av inkomsten senast vid inmätningen.

Hur hade det då blivit om det istället hade betraktats som en försäljning av en immateriell tillgång? En försäljning av en immateriell tillgång intäktsredovisas normalt när äganderätten övergår civilrättsligt. Det hade i så fall troligen varit i samband med ingåendet av avtalet, eller en annan tidpunkt reglerad i avtalet. En fråga i det fallet hade varit om det vid den tidpunkten hade gått att beräkna inkomsten på ett tillförlitligt sätt. Det hade berott på villkoren i det avtalet. Men nu ger vi oss inte in i några hypotetiska diskussioner.

Jag konstaterar att detta med intäktsredovisning inte är lätt. Ett viktigt tips är att ha koll på vad det är företagen faktiskt gör för affärer. Utgå inte från att det alltid ska vara som året innan. Företagen kan ha ändrat sina affärsmodeller. Det är viktigt att löpande ifrågasätta om den redovisning som görs verkligen är rätt.