Från 1 januari 2016 är årsredovisningslagen ändrad. Detta kommer att påverka K-regelverken på olika sätt. En del företag kan finna steget in i K3 enklare, men man vill gärna se Bokföringsnämndens (BFNs) uppdateringar av K2 och K3 innan man bestämmer sig.

I de två senaste numren av Konsulten har jag skrivit artiklar om de faktiska förändringar som genomförts i årsredovisningslagen (ÅRL). Förändringarna ska tillämpas på räkenskapsår som inleds 1/1 2016 eller senare. På ett sätt kan man säga att det inte är någon panik för ett företag att bestämma sig för om det ska byta K-regelverk eller inte med anledning av ändringarna. Är det en pågående verksamhet med sista december som balansdag kommer de nya reglerna inte att tillämpas förrän på årsredovisningen per 2016-12-31.

Men det finns trots allt en bokföringslag som kräver att transaktioner bokförs löpande under året. Det är självklart både enklare och bättre om den löpande bokföringen motsvarar hur företaget tänkt sig att hantera transaktionerna i årsredovisningen.

Har det betydelse för alla företag?

För många företag blir det ingen större skillnad i den löpande redovisningen oavsett om K2 eller K3 tillämpas då årsredovisningen upprättas. De behöver naturligtvis inte fundera så mycket över byte av regelverk nu. Men om det är aktuellt, varför inte förbereda sig i tid?

För andra företag har det stor betydelse för de löpande konteringarna vilket regelverk som ska tillämpas vid upprättande av årsredovisningen, till exempel företag som äger fastigheter. Om ett företag byter fönster på sin fastighet i mars är det bra att veta om årsredovisningen ska upprättas enligt K2 (vilket gör att bytet med stor sannolikhet ska kostnadsföras) eller K3 (som med största sannolikhet leder till att allt ska aktiveras). Att göra rätt från början sparar både tid och pengar.

När uppdateras K-regelverken?

BFN har ett antal olika projekt igång främst avseende K2. Det är inte meningen att K2 ska uppdateras vid flera tillfällen, utan projekten ska synkroniseras i slutändan. Men uppdateringar utifrån ändringar i lagen måste komma relativt snart. Ett företag som startar i januari 2016 och väljer att förkorta räkenskapsåret till 30/6 2016 ska upprätta årsredovisning med hänsyn till ändringarna i lagen.

BFN anger på sin webbplats att de ska komma med ett utkast under våren och att beslut ska fattas under hösten.

Många har förväntningar på uppdateringen att den ska ta hänsyn till massa annat än vad som krävs på grund av ändringarna i lagen. Jag vet däremot att BFNs kansli är pressat av många uppdrag på för få resurser. Det kan leda till att uppdateringen tvingas bli mindre omfattande. Det kan även i sammanhanget noteras att kanslichefen i ett debattsvar (hela artikeln finns länkad på BFNs webbplats www.bfn.se) bland annat anger:

”Det kan dock noteras att mot bakgrund av projektets inriktning och tidsram samt att regelverken fortfarande är relativt nya kommer remissen inte att omfatta en bredare utvärdering av regelverken.”

De som väntar på många förändringar och förtydliganden i K2 får vänta ett tag till (om det nu ens blir några). Bara det faktum att lagen har ändrats och att BFN arbetar in brevsvaren i K2 leder däremot i sig till inte obetydliga ändringar. I slutändan blir frågan för företagen om man ska byta regelverk eller inte. För BFNs del ställer lagändringarna en del frågor i K2 och K3 på sin spets.

Vad är det för ändringar i lagen som gör att det är svårt?

Bland annat införs en väsentlighetsprincip i lagtexten. BFN har tidigare, framförallt i K2, skrivit regler som kopplar till väsentlighetsbedömningar. Till exempel den så kallade femtusenkronorsregeln är en regel som sätter väsentlighetsnivån i samband med periodisering. Den regeln är skriven mot bakgrund att BFN utvecklar god redovisningssed och att det inte fanns någon väsentlighetsregel i ÅRL. Nu finns det en paragraf i lagen som anger följande:

”Ett företag får avvika från bestämmelserna om redovisning, uppställning, värdering, upplysningar och konsolidering i denna lag, om följden av avvikelsen inte är väsentlig.

Följden av en avvikelse ska anses vara väsentlig om utelämnad eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen.”

Om man bara tolkar lagregeln är det svårt att inte komma fram till att varje enskilt företag måste göra sin egen bedömning av var väsentlighetsgränsen går. Det BFN då har att förhålla sig till är om man kan ha kvar regler som sätter en given gräns för ett stort antal företag inom ett väldigt stort spann. Ett företag kan ju vara mer eller mindre vilande samtidigt som ett annat omsätter 60 Msek, har 30 MSek i balansomslutning och 25 anställda. Båda företagen är mindre och kan tillämpa K2. Hur stämmer då den nya väsentlighetsparagrafen överens med till exempel femtusenkronorsregeln i K2?

Det är nog troligt att regeln kan behållas. Men frågan är då om den inte måste tolkas på ett annat sätt? Min uppfattning är att det blir så.

Idag menar många att det är en absolut maxgräns för vad ett företag kan underlåta att periodisera. Då regeln tolkas i ljuset av den nya paragrafen kanske den istället ska ses som en gräns som aldrig är fel att tillämpa, men kan ett företag motivera en högre gräns för periodisering går det bra och de kan ändå tillämpa K2.

Ett annat exempel på att regeln bör tolkas annorlunda är de fall då ett företag har väldigt många poster under 5 000 kronor som det underlåter att periodisera. Det finns inget i K2 idag som förbjuder det. Men enligt lagparagrafen är det inte tillåtet att göra massor med fel om den ackumulerade effekten blir väsentlig.

Förutsättningarna för väsentlighet i K2 kommer, enligt min uppfattning, att förändras oavsett vad BFN gör i själva regelverket.

Tilläggsupplysningar för mindre företag

Enligt det nya direktivet som ligger till grund för ändringarna i ÅRL är det tydligt att medlemsstaterna för mindre företag inte får lägga på mer tilläggsupplysningar än vad direktivet anger. Det gäller enligt min uppfattning då även normgivaren.

I K3 finns massor med upplysningar som inte följer direkt av enskilda paragrafer i ÅRL. Detta måste BFN ändra för mindre företag. Det innebär att en tröskel att tillämpa K3 istället för K2 försvinner för mindre företag. Det ska inte vara några skillnader på tilläggsupplysningsmängden för ett mindre företag oavsett om de tillämpar K2 eller K3.

Här har BFN ett ”skrivjobb” att göra i K3.

Utvecklingsutgifter

I lagstiftningen är det ändrat på så sätt att det endast är utgifter för egen utveckling som kan aktiveras under vissa förutsättningar. Tidigare angavs att utgifter för forskning- och utveckling kan aktiveras. Enligt propositionstexten torde detta innebära en skärpning av vad som kan aktiveras.

Enligt min uppfattning kan det knappast bli fråga om någon skärpning. I K2 är denna typ av aktivering förbjuden och det kommer med stor sannolikhet att vara så även i fortsättningen. I K3 finns möjligheter att aktivera utvecklingsutgifterna, men inte utgifterna för forskning. Det som nu kommer in i lagen är med andra ord redan reglerat i K3. Jag kan inte se något annat än att detta är en skrivningsfråga för BFN.

Mer skrivningsfrågor

Vidare har BFN att hantera det nya begreppet Ägarintresse och vad det för med sig (se Konsulten nr 6 2015). Jag kan däremot inte se att det på något sätt påverkar val av regelverk.

BFNs debattsvar

Avslutningsvis måste jag återvända lite till det debattsvar från BFNs kanslichef jag nämner ovan. Den ursprungliga artikeln som BFNs kanslichef svarar på tar upp ett antal önskvärda förändringar i K2. Dessa kommenterar inte kanslichefen i detalj i sitt svar. Det kan man absolut förstå. Det skulle kunna riskera att föregå nämndens beslut.

Kanslichefen konstaterar däremot att över tid har allt fler företag med mer eller mindre komplicerade förhållanden tillämpat K2 vilket i sin tur lett till önskemål om ändringar i K2. I vissa fall beror det på att K2 inte är ett lämpligt regelverk för dessa företag. Företagen hade löst problemen om de istället hade tillämpat huvudregelverket K3. Kanslichefen avslutar med:

”Det är mot den bakgrunden BFN i olika sammanhang har kommunicerat att man avser att verka för en överströmning från K2 till K3 för dessa företag. Även den frågan kommer att tas upp i den remiss som BFN nu arbetar med.”

Jag tolkar detta lite som ”Rättning i ledet”! Klaga inte på att reglerna i K2 inte går att tillämpa när det i själva verket är så att man borde valt ett annat regelverk. Återigen får man se det som att de som hoppas på stora förändringar på andra grunder än ändringar i ÅRL och inarbetning av brevsvaren kommer att bli besvikna.

Sammanfattningsvis

Bland annat det minskade kravet på tilläggsupplysningar minskar tröskeln att kliva in i K3. Beroende på hur BFN hanterar väsentlighetsparagrafen i K2 kan man tänka sig att en del företag vill gå till K3, medan andra kanske vill börja tillämpa K2. För att fatta beslut om byte av regelverk vore det däremot bra att se de uppdaterade regelverken. Då får man avvakta ett tag till, troligen ända till hösten.

Många företag kommer inte att byta regelverk med anledning av ändringarna. En del kommer att fundera över det och för en del av dem påverkar det dessutom den löpande redovisningen. Rådet tills vidare får bli att inventera era kunder och ta upp en diskussion med de som kan tänkas vilja byta regelverk. Kanske tas inte själva beslutet före det att regelverken har uppdaterats, men det är aldrig fel att vara förberedd.

Slutligen kan man inte låta bli att fundera över BFNs inspel i detta. Det kan mycket väl ligga en del i kritiken att företagen har ”valt fel” när de valt K2. Det man vill rapportera i sin officiella årsredovisning går helt enkelt inte att åstadkomma inom ramen för K2. Då borde man givetvis överväga att byta alldeles oavsett att lagen har ändrats och K2 och K3 kommer att uppdateras.