Anna Gullberg: Sveket mot småföretagarna – de som jobbar mest räknas minst i Coronakrisen

Vem ska hjälpa småföretagarna med enskild firma? Långt över 600 000 svenska företagare idag är verksamma i den mest missgynnade av företagsformer under coronakrisen – men ändå är det inte en kategori som räknas. De som jobbar mest av alla räknas minst.

Mer än hälften av alla svenska företag är enskilda firmor.

Bara 39 procent är aktiebolag, ändå får dessa i stort sett 100 procent av hjälpen som erbjuds.

Varför är det så?

Kan det vara en gammal förlegad svensk bild av att det är stora tunga börsföretag med många anställda som bär upp landet, inte hundratusentals starka armar som tålmodigt drar sitt strå till stacken, år efter år?

Den tysta majoriteten som kämpar på, drar ner, jobbar ännu hårdare för mindre, för att det inte finns något annat sätt eller någon annan än de själva som hjälper dem ur krisen.

Småföretagande är inget räkmackeliv, tvärtemot den bild som målas upp. Och Coronakrisen har tryckt pressade företagare mot stupet.

Enligt den medlemsundersökning som Srf konsulterna genomför löpande under coronakrisen fortsätter företagen att fara illa. Mer än hälften av medlemmarna säger att de har en tredjedel av sina kunder i djup ekonomisk kris.

Ändå är det inte en information som lyssnats på. Ropen på hjälp från de minsta går ohörda, drunknar i ljudet från storföretagen.

Endast ett av tio medlemsföretag saknar kunder i djup ekonomisk kris.

Ett av tio.

Smaka på den. Det innebär att nio av tio hanterar dagligen företag som är på väg att gå under.

En stor risk är att sommaren ändrar kris till konkurs.

Det betyder att Coronakrisen inte är något vi sett den totala omfattningen av än.

Varje år startar 100 000 nya företag i Sverige. Men vem vill starta firma under dessa förhållanden?

76 000 företag läggs ner årligen. Och av alla dessa nystartade och nedlagda är merparten enskilda firmor.

Men fokus ligger ändå på aktiebolagen. I en tid då digitalisering gör stora företag mindre moderna och flexibla, då snabbfotad omställning och nyorientering är av största vikt, då borde de minsta företagen vara de viktigaste att rädda och framtidssäkra. Genom att rädda småföretagen räddar vi landet.

Men det har ännu inte sjunkit in.

Ett exempel:

Korttidspermitteringar är tillsammans med tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter är de enskilt mest verksamma krisåtgärderna för företagen just nu. Kortidspermittering kan spara 53 procent åt företagaren med aktiebolag, men är inte ens en möjlighet för den som har enskild firma.

Skillnaden mellan överlevnad och undergång ligger alltså i bolagsformen.

Många som har enskild firma har inte övriga kostnader där en del lättnader finns idag. Den enskilt största posten är den egna lönen, men när uppdragen sinar finns inte en chans att behålla firman. Det går nämligen inte att få a-kassa utan att helt lägga företaget i malpåse.

De få tillfällen till egen inkomst som finns motarbetas därmed.

Coronakrisen blixtbelyser hur gammaldags och undermåligt regelverket för företag är idag.

Om det finns minsta önskan att stommen i svenskt företagande ska klara sig igenom det här så krävs snabba ändringar.

Många av konsulterna ser sina kunder lida idag. De vet knappt hur de ska kunna ta betalt av dem. Och själva är de också i många fall småföretagare.

Genom den insyn de har så vet de ibland före kunden att den inte längre har råd med deras tjänster.

”Svårt att ta betalt när kunderna mår dåligt” säger en konsult.

Hur hanterar man kunder i kris? Vars livsverk och försörjning rasat på några månader?

Det här är en grupp människor som tillsammans utgör ett antal som är en del av en betydligt större förlust för landet, men som ändå inte får några rubriker.

En efter en försvinner de.

Och Sverige som helhet förlorar på det.