Skatteverket har kommit ut med ett ställningstagande avseende hantering av dricks. I det anges att dricks som personalen själv tar hand om i form av kontanter inte utgör inkomst för företaget. Företaget ska därför inte redovisa det som lön till anställda. Vidare menar Skatteverket att dricks som en anställd erhåller direkt från gäster utgör skattepliktig ersättning för arbete och ska tas upp som inkomst av tjänst i inkomstdeklarationen. Det vill säga den skattskyldiga ska själv ta upp det utan att få någon uppgift från företaget. Om däremot företaget tar hand om den kontanta dricksen och arbetsgivaren efter eget bestämmande fördelar den bland personalen utgör dricksen inkomst för företaget och lön för anställda.

Ett inte ovanligt förfarande är att dricks betalas genom att kunden betalar mer än kostnaden för mat genom att bevilja ett högre uttag från kontokortet. Den dricksen kommer då inte direkt personalen tillhanda. Det kan ändå tänkas att företaget tillåter att personalen tar ut motsvarande belopp från kassan för att fördela mellan sig.

I och med att pengarna betalas in till företagets konto och tas ut ur kassan uppstår affärshändelser som måste bokföras i företaget. Då kunden betalar dricks får företaget en skuld till personalen och då personalen, med företagets tillåtelse, tar ut pengarna ur kassan regleras denna skuld.

Skatteverket skriver relativt mycket om bokföring och bokföringslagen i sitt ställningstagande. Deras slutsats är att företaget är skyldig att presentera ett underlag som visar hur mycket pengar som har betalats till vilken person. Jag menar att det utifrån givna förutsättningar inte är ett rimligt ställningstagande.

Om nu företaget inte lägger sig i hur personalen fördelar dricksen är den skuld som uppstår till personalen i samband med att kunden betalar dricks kollektiv. Den regleras också kollektivt då personalen tillåts ta den från kassan. En förutsättning för att dricksen inte ska bli inkomst i företaget är att företaget inte lägger sig i fördelningen av dricksen. Hur kan man då kräva att företaget ska kunna visa ett underlag på vem som har fått vad?

Jag förstår att Skatteverket är intresserat av att få denna information. En inte allt för kvalificerad gissning är att all dricks, av olika anledningar, inte tas upp i de enskildas deklarationer. Men enligt min uppfattning är det inte företagets skyldighet att dokumentera något de inte vet. Genom att peka på bolagets bokföringsskyldighet kan Skatteverket få fram den totala summan som har reglerats till personalen på detta sätt. Ur granskningssynpunkt torde de kunna komma långt med den informationen och information om vilka som faktiskt varit anställda på restaurangen.

Man kan anmärka mot resonemanget genom att hävda att bokförings-lagen av en verifikation faktiskt kräver information om motparten. Men jag ser inte att motparten inte skulle kunna vara ett kollektiv av individer. Enligt Bokföringsnämndens vägledning BFNAR 2013:2 Bokföring ska uppgiften om motpart omfatta information som gör det möjligt att identifiera motparten. I kommentaren anges följande:

”Enligt punkt 5.6 ska uppgiften om motpart göra det möjligt att identifiera motparten. Det kan göras till exempel genom att namn och adress alternativt namn och organisationsnummer eller registreringsnummer för mervärdesskatt anges.”

Jag menar fortfarande att företaget på individnivå inte ska kunna specificera vem som har fått hur mycket. Finns dokumentation om hur mycket dricks som har kommit in till kollektivet personal och tagits ut av kollektivet personal, samt att företaget har dokumenterat vilka som ingår i det kollektivet torde det räcka.

Jag vill med denna artikel inte uppmana alla som faktiskt har dokumentation per individnivå att upphöra med sådana rutiner. Jag framför bara en annan tolkning av vad bokföringslagen kräver. I och med att man kan ha olika uppfattning i frågan är det aldrig fel att så långt som möjligt ligga på den säkra sidan.