EUD har funnit att säljaren och således inte köparen ska jämka ingående moms som säljaren har dragit av. Av domen följer att Sveriges momsjämkningsbestämmelser inte är förenliga med EU-rätten. Det finns skäl att beakta domen i fall då jämkning kan bli aktuell. Det förefaller även finnas skäl för lagstiftaren att se över de svenska jämkningsbestämmelserna.

Bakgrund

För en beskattningsbar person1) som har förvärvat en investeringsvara2), såsom en fastighet, för sin ekonomiska verksamhet3) kan jämkning4) bli aktuell. Den ingående skatten kan genom jämkning både minska och öka. Korrigeringstiden varierar, men kan vara upp till tio år5).

Det är bara ingående skatt som kan jämkas.

Överlåtelse av fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet
Vid överlåtelse av fastighet övertar förvärvaren överlåtarens skyldighet och rättighet att jämka, dock inte om parterna har träffat avtal om att överlåtaren ska jämka. För att förvärvaren (i stället för överlåtaren) ska bli skyldig att jämka krävs att överlåtaren har utfärdat en handling där bland annat gjorda avdrag framgår6). För fastigheter är korrigeringstiden tio år.

EUDs avgörande den 26 november 2020 i mål C-787/18 Sögård Fastigheter AB

Sögård Fastigheter AB (bolaget) var frivilligt skattskyldig för en fastighet som bolaget hade förvärvat under 2012. Den tidigare ägaren hade utfärdat en handling med uppgifter om ingående skatt. Under 2013 sålde bolaget fastigheten till två privatpersoner som inte skulle använda fastigheten för skattepliktiga transaktioner. Den frivilliga skattskyldigheten upphörde därmed. Skatteverket beslutade att bolaget skulle återföra den tidigare ägarens avdrag för ingående skatt vad gällde återstoden av korrigeringstiden. Bolaget ansåg att det inte var skyldigt att betala och överklagade.

Efter förvaltnings- och kammarrätternas avgöranden har EUD nu, på Högsta förvaltningsdomstolens, HFDs, begäran meddelat dom i rubricerat förhandsavgörande. Av domen framgår att skyldigheten att justera ett avdrag inte får åläggas en annan beskattningsbar person än den som gjorde avdraget. Detta bland annat eftersom säljaren som har gjort avdraget annars skulle fortsätta att dra nytta av ett högre avdrag än vad den faktiska användningen ger rätt till, något som skulle innebära att målet om neutralitet beträffande skattebördan därmed inte skulle uppnås med avseende på säljaren.

Slutsatsen blir dels att det finns skäl att beakta domen när det är fråga om överlåtelser av fastigheter med frivillig skattskyldighet (både redan gjorda och nu förestående överlåtelser), dels att lagstiftaren nu torde ha skäl att se över de svenska jämkningsbestämmelserna.

Det kan tilläggas att EUD inte besvarade HFDs fråga om svaret skulle ändras om överlåtelsen skulle ha utgjort en verksamhetsöverlåtelse7). Den frågan förefaller dock komma att bli besvarad i HFDs kommande dom.