I princip finns tre vägar: underhandsuppgörelse, företagsrekonstruktion eller konkurs. I det följande beskrivs dessa olika förfaranden.

1 Vad menas med en underhandsöverenskommelse?

Genom en underhandsöverenskommelse kan många ekonomiska problem hanteras. Den som har pengar att fordra benämns med juridisk terminologi borgenär, och den som är skyldig pengar benämns gäldenär. En underhandsöverenskommelse bygger på frivillighet och kan omfatta en eller flera borgenärer. Avtalsfrihet råder och överenskommelsens innehåll kan anpassas till omfattningen och karaktären av de ekonomiska problem som behöver hanteras. Exempelvis kan avtalas om ett betalningsanstånd, en avbetalningsplan eller en skuldeftergift för gäldenären i förhållande till borgenärer som är parter i avtalet med gäldenären. För underhandsöverenskommelser av det nu beskrivna slaget används ibland begreppet underhandsackord, men ofta avses med det begreppet endast sådana underhandsöverenskommelser som innebär att borgenärer får betalt med ett lägre belopp än det belopp som gäldenären är skyldig borgenärerna.

2 Går det att genomföra en underhandsöverenskommelse om kontanta medel saknas?

Nej, det är svårt. Om det inte är möjligt att betala skulderna allteftersom de förfaller bör företagsrekonstruktion eller konkurs väljas bland annat därför att företagsledningen annars riskerar ett personligt betalningsansvar, se fråga 6 nedan.

3 Vem betalar lönerna om en underhandsöverenskommelse diskuteras – går det att få statlig lönegaranti?

Nej, det går inte att få lönegaranti.

4 Varför väljer vissa företag en företagsrekonstruktion i stället för en konkurs?

Om de ekonomiska problemen inte kan hanteras genom en underhandsöverenskommelse men företagsledningen bedömer att gäldenärsföretagets verksamhet kan bli lönsam föredras ofta företagsrekonstruktion framför konkurs, såvida företaget har råd att betala rekonstruktionskostnaderna. Vid en företagsrekonstruktion förstärks likviditeten initialt genom att lönerna betalas med statliga lönegarantimedel samt genom att utbetalningar stoppas avseende skulder som uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion. Sådana skulder lämnas obetalda fram till dess att en ackordslikvid enligt ett offentligt tvångsackord ska betalas. Företagets avsikt då företagsrekonstruktionen inleds är nästan alltid att få en skuldeftergift genom ett offentligt tvångsackord. Om alla frister utnyttjas maximalt kan det dröja drygt två år från dagen för ansökan om företagsrekonstruktion innan en ackordslikvid behöver betalas. Företaget är under företagsrekonstruktionen i princip skyddat mot utmätnings- och konkursansökningar och mot återtag av egendom som leasats eller köpts på avbetalning. Det finns ett lagstadgat hävningsförbud som kan göra det möjligt för gäldenärsföretaget att behålla viktiga avtal. Ny finansiering underlättas genom att fordringar som grundar sig på nya avtal har bästa allmänna förmånsrätt – så kallad superförmånsrätt – om rekonstruktören har samtyckt till att gäldenärsföretaget ingått avtalet. Superförmånsrätten gäller om företaget skulle försättas i konkurs. Ledningen för gäldenärsföretaget brukar uppfatta det som en stor fördel att de behåller rådigheten över företagets tillgångar. Den rekonstruktör som utses av domstolen har endast en rådgivande och granskande roll.

5 Finns det nackdelar med en företagsrekonstruktion?

Ägarna till företaget är typiskt sett mera riskbenägna än företagets borgenärer. Detta beror på att i en konkurs är ägarnas investering i företaget (aktierna eller motsvarande ägarandel) ofta värdelös. Om en ägarandel saknar värde i en konkurs så är andelen med ett engelskt begrepp ”out-of-the-money. Företagsledningen har tillsatts av ägarna och följer därför ofta ägarnas vilja. Den starka viljan hos ägarna att undvika konkurs kan medföra att ägarna vill fortsätta en företagsrekonstruktion även om marknadens förtroende för ägarna och företagsledningen har börjat svikta. Om företagets verksamhet fortsätter att vara olönsam och likviditeten försvagas kan det leda till att företagsrekonstruktionen måste avbrytas och företaget försättas i konkurs. Konkursutdelningen kan bli mycket låg eller obefintlig om värdet av tillgångarna har urholkats under företagsrekonstruktionen. Borgenärerna behöver skyddas mot ägarnas och företagsledningens benägenhet att ta överdrivna affärsrisker när ägarna är ”out-of-the money”. Det finns därför regler om straffansvar och personligt betalningsansvar som kan bli tillämpliga om företagsledningen i strid mot borgenärernas intressen vidtar åtgärder som minskar gäldenärsföretagets förmögenhet och därmed skadar borgenärerna.

6 Vad är bäst när företagsledarnas intresse är att inte dra på sig ett personligt betalningsansvar: företagsrekonstruktion eller konkurs?

När ett konkursbeslut har meddelats behöver företagsledarna för företaget inte längre vara oroliga för att drabbas av straffansvar för framtida åtgärder. Rådigheten över tillgångarna och ansvaret för hur dessa hanteras övertas av konkursförvaltaren. Om tveksamma åtgärder har vidtagits före konkursen kan företagsledningen dock se det som en nackdel att förvaltaren kommer att granska dessa åtgärder. En förvaltare som anser att företagsledarna kan misstänkas för något ekonomiskt brott ska omedelbart meddela åklagaren om det och ange grunden för misstanken.

I en företagsrekonstruktion behåller företagsledningen rådigheten över tillgångarna. Företagsledningen har därför ett fortsatt ansvar för åtgärder som vidtas med tillgångarna under rekonstruktionen. Risken för straffansvar är dock kraftigt reducerad på grund av att företagsled-ningen kan få råd och anvisningar från rekonstruktören. När det gäller åtgärder som företagsledningen har vidtagit innan förfarandet inleddes ska rekonstruktören utreda om det finns skälig anledning att anta att brott mot borgenärer har förekommit. Vid brottsmisstanke ska rekonstruktören underrätta åklagaren.

Enligt skatteförfarandelagen kan personligt betalningsansvar uppkomma för skatt eller avgift som inte betalats på den ursprungliga förfallodagen (betalningsunderlåtelse). En betalningsunderlåtelse anses inte som grovt oaktsam och ansvarsgrundande om det senast på förfallodagen har vidtagits effektiva åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. Om likviditeten inte räcker till för att betala skatter och avgifter som förfaller bör därför en ansökan om företagsrekonstruktion eller konkurs ges in.

En ansökan om konkurs innebär alltid att personligt betalningsansvar undviks för skatter och avgifter som förfaller från och med dagen för ansökan om konkurs. En ansökan om företagsrekonstruktion innebär att personligt betalningsansvar undviks för skatter och avgifter som uppkommit före ansökan men som förfaller från och med dagen för ansökan (gamla skulder).

En konkursansökan måste dock ges in genast om rekonstruktionen misslyckas, annars kan det uppstå ett retroaktivt ansvar för gamla skulder. Skatter och avgifter som uppkommer efter ansökan om företagsrekonstruktion (nya skulder) måste alltid betalas på förfallodagen för att personligt betalningsansvar ska undvikas för dessa skatter.

Personligt betalningsansvar för företagets förpliktelser kan uppkomma för styrelseledamöter, den som handlar på företagets vägnar (till exempel verkställande direktör eller ombud) och aktieägare vid underlåtelse att vidta de åtgärder som föreskrivs i kapitalbristreglerna i 25 kap. aktiebolagslagen. Betalningsansvaret avser de förpliktelser som uppkommer efter det att föreskriven åtgärd inte vidtagits. En ansökan om likvidation innebär att personligt ansvar enligt 25 kap. aktiebolagslagen undviks för framtida förpliktelser, vilket också är effekten av en ansökan om konkurs. Det är därmed oklart om en ansökan om företagsrekonstruktion ger ett motsvarande skydd. Frågan kommer att prövas av Högsta domstolen inom kort.

Text: Hans Renman, advokat på Hamilton Advokatbyrå