Näringslivets kritik mot konsekvensanalysen

Srf konsulterna, liksom övriga näringslivsorganisationer, har varit kritiska till förslaget som får anses ha kommit till i en hast och utan att se till bestämmelserna i sin helhet. Förslaget får dessutom anses delvis missriktat. Stark kritik har också framförts mot konsekvensanalysen av de förväntade effekterna av förslaget.

I lagrådsremissen illustreras det upplägg som prövades i Högsta förvaltningsdomstolen och som regeringen säger sig vilja stoppa. I det beskrivna upplägget får ett moderföretag kvar 10 mkr efter att ha sålt ett dotterbolag (underskottsföretaget) och betalat en skuld till detta. Men samtidigt blir moderföretaget av med möjligheten att lämna ett koncernbidrag på 100 mkr som skulle ha gett ett skatteavdrag på 20 mkr. Eftersom det sammantaget ger en förlust på 10 Mkr finns det anledning att ifrågasätta omfattningen och intresset för upplägget.

Vad är det verkliga syftet med lagförslaget?

Det faktum att regeringen inte har argumenterat emot att upplägget endast kan vara av intresse för koncerner utan vinstmöjligheter föder naturligtvis frågan om tanken är att stoppa fler transaktioner än det angivna upplägget. Misstanken styrks av att Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet lämnat ett förslag som skulle innebära en mer träffsäker lagstiftning för de transaktioner som lagstiftaren uppger sig vilja komma åt, det vill säga ett uppenbart kringgående av dagens regler. Men förslaget anses ointressant med förklaringen att Skatteverket vill ha regeln för att komma åt handeln med underskottsföretag.

Srf konsulterna har varnat för en påtaglig risk för mer komplicerade regler och ett ökat antal utredningar och domstolsprocesser. Denna farhåga grundar sig på att samtliga försäljningar av underskottsföretag, och inte bara det upplägg som föranlett lagförslaget, måste prövas enligt den föreslagna regeln. Skatteverket har ju också, som ovan nämnts, framfört att det inte är tillräckligt att förhindra det aktuella upplägget utan vill i grunden komma åt ”icke önskvärd handel med underskottföretag”. Mot denna bakgrund är den enda rimliga slutsatsen att utgången i Högsta förvaltningsdomstolen endast är en förevändning för att stoppa betydligt fler överlåtelser av underskottsföretag än sådana som syftar till att kringgå nuvarande regler. Att regeringen dessutom valt att inte förklara vad det är i Srf konsulternas bedömning som är fel stärker denna misstanke.

Srf konsulterna har också ställt frågan varför nuvarande beloppsbegränsningsregler ska finnas kvar om underskottet inte har utgjort det övervägande skälet till ägarförändringen. Då bör väl rimligen hela underskottet få utnyttjas? Vad regeringen anser framgår dock inte. Frågan är därför om regeringens tystnad ska tolkas som att uppfattningen är att även ägarförändringar som är motiverad av affärsmässiga skäl också bör straffas genom en begränsning av underskottet?

Även små fåmansföretag kommer att omfattas

Swedish Private Equity & Venture Capital Association har i sitt remissvar föreslagit att underskott av begränsat värde bör undantas. Men även detta förslag anser regeringen vara olämpligt. Det innebär att även fåmansföretag med begränsat underskott kommer att kunna omfattas och riskerar att hamna i Skatteverkets kontroll. En kontroll utan styrning där processen kan drivas med den enskilda handläggarens personliga uppfattning. Läs mer i artikeln Varför följer Skatteverkets handläggare inte den egna rättsliga vägledningen?

Anta att ett litet fåmansföretag, efter många års verksamhet, visar ett underskott på 150 000 kr. Kraften och viljan att driva företaget vidare finns dock inte längre kvar och företagsledaren vill därför avsluta verksamheten genom att avyttra andelarna. Men eftersom bolaget har ett underskott kan det vara svårt att hitta en köpare. Enligt nuvarande regler begränsas underskottet enligt objektiva regler till 200 procent av köpeskillingen för andelarna. Men genomförs förslaget kan det mycket väl innebära att Skatteverket, vid en subjektiv bedömning, anser att underskottet utgör det övervägande skälet till ägarförändringen varmed hela underskottet går förlorat. Denna osäkerhet vad som gäller i ett enskilt fall gör det omöjligt att värdera företaget och därmed också svårt att hitta en köpare till ett rimligt pris. Än värre är att har överlåtelsen redan genomförts efter den 10 juni 2021 kommer den att omfattas av retroaktiva regler.

Vem kommer vi att kunna lita på i den kommande valdebatten?

Det går naturligtvis inte att ifrågasätta en lagändring som vill stoppa rena upplägg som endast har för avsikt att kringgå en lag. Men när lagstiftaren avser att sätta ett helt regelverk ur spel för ett upplägg som är högst tveksamt, och utan att öppet redovisa varför, finns det däremot anledning att reagera. Det är också alarmerande när regeringen viftar bort näringslivets synpunkter och okritiskt tar till sig av vad Skatteverket framfört. Särskilt då det aktuella förslaget faktisk kommer från Skatteverket.

Skatteverket framför till exempel att antalet domstolsprocesser inte kommer att öka. Frågan är om Skatteverket uttrycker vad som helst för att få igenom sitt eget förslag eller om de inte förstår vad konsekvenserna av lagförslaget kan bli. För hur sannolikt är det att antalet processer inte kommer att öka när man går från att pröva överlåtelser av underskottsföretag utifrån rent objektiva grunder till att pröva samtliga överlåtelser enligt subjektiva bedömningar? Och framför man en sådan uppfattning bör man väl rimligen närmare förklara hur man kommit fram till denna osannolika slutsats.

Till hösten 2022 stundar ett val. Som jag ser det kommer det att bli närmast omöjligt i den kommande valdebatten att med någon trovärdighet framhålla en företagsvänlig inställning för den som har röstat för förslaget. Det är också lätt att föreställa sig vad det kommer att innebära för förtroendet när det visar sig att företag som inte var det angivna målet för lagstiftningen är de som faktiskt har drabbats.