Trots att Hans Jonsson hunnit vara pensionär i några månader träffas vi i SRFs lokaler i Falun. Han har varit där och gjort lite konsultjobb.

– Det här är tredje gången jag kommer in och hjälper till med några uppgifter så jag tycker nog att de klarat sig rätt bra ändå utan mig, säger han och flinar. Det handlar om ett antal rapporter och samkörning av datafiler som är lite krångliga och som jag under lång tid haft ansvar för. Men snart tror jag de klarar av det utan min hjälp.

Bakgrund som redovisningskonsult

Hans Jonsson började som controller på SRF i augusti 1989. Hade han stannat över sommaren i år så hade han kunnat fira 25 år som anställd. Innan tiden på SRF jobbade han som controller på dåvarande Wasatrafik och före det som redovisningskonsult vid ett företag som hette Redovisningscentralen.

– Jag blev faktiskt headhuntad till SRF, berättar Hans. Pia Ljunggren, som numera har hand om auktorisationsutbildningarna, var vid den tiden ansvarig för ekonomin. Hon skulle vara barnledig och organisationen hade annonserat ett flertal gånger utan att hitta lämpliga kandidater. En av personerna som då satt i styrelsen, Sven-Erik Åkerlund, kontaktade mig och frågade om jag var intresserad av att byta jobb. Frågan kom i helt rätt läge, Wasatrafik hade precis blivit sålt till en stor koncern och jobbet där var inte lika kul längre. Jag hade ändå lite svårt att bestämma mig, besökte SRF flera gånger och pratade mycket med Gudrun Eriksson. Till slut tackade jag ja och så blev jag kvar, kanske längre än jag först trodde.

Mest glada minnen

Under de nära 25 år som Hans varit en del av SRF har så klart mycket hänt.

– Jag tycker det varit en spännande resa. Den största förändringen är förstås medlemsutvecklingen. När jag började hade vi mellan 800 och 900 medlemmar. Nu är det närmare 6 000 och av dem är nästan 4 000 auktoriserade. Att prata med medlemmarna har varit en stor del av behållningen med jobbet, speciellt när man lyckas hjälpa dem med deras problem. Då har jag känt mig nöjd. Sen måste jag också lyfta fram åren då Mats Dahlberg tillträtt som VD. Det var roliga år, speciellt för mig som ekonom. Vi byggde upp vår kassa, gick från dåliga resultat till väldigt bra. Sen har vi ju alla kongresser. Jag har varit med på varenda en sedan jag började. De mest minnesvärda är de vi haft i Stockholms stadshus när det varit jubileum. Den roligaste var nog en vi hade i Söderköping, då hade vi även en dansbana utomhus vid kongressmiddagen som var avsedd för gammeldans. Det gillar jag!

Hans minns också en tid när det var riktigt jobbig och han var nära att gå in i den så kallade väggen.

– För några år sedan bytte vi ut hela vårt datasystem. Medlemsregister, ekonomi, webbplats, ja precis allt. Information skulle konverteras samtidigt som en person på ekonomi sa upp sig. Med en man kort hamnade allt för mycket jobb på mitt ansvar. Då höll jag verkligen på att gå på knäna.

Sportig som tusan

Att Hans klarat av arbetstopparna så pass bra kan troligen bero på att han gärna motionerar. Skidåkning och löpning är det som lockar mest.

– Jag har åkt Öppet Spår sju gånger, Kortvasan 10 gånger och Halvvasan fem gånger. För två år sedan blev det både Kortvasan och Öppet Spår. Och så förstås en av sträckorna i Stafettvasan tillsammans med arbetskamraterna. Sen har jag sprungit Göteborgsvarvet fyra gånger. Det blir en hel del träning. Nu ser jag fram emot att ha tid att träna lite mer skidåkning i vinter, kanske till och med på någon vardag när det är ljust ute. När jag blev pensionär sa folk till mig att jag skulle få fullt upp och inte alls ha så mycket tid över. Det trodde jag inte på men nu kan jag bekräfta att det faktiskt är sant. Jag har varit tvungen att plocka fram almanackan igen för att inte missa saker jag ska göra.

^{Hans Jonsson  Foto: Lars Dahlström}

Motorsågskörkort och barnpassning

Att få dagarna att gå utan SRF verkar inte vara något större problem för Hans. Han anmälde sig till en motorsågsutbildning och blev av en händelse även cirkelledare för den samma.

– Kraven för att såga ner träd har skärpts och för att få såga åt andra än sig själv måste man ha ett ”körkort” så det ägnar jag en del tid åt just nu. Sen har jag både mina föräldrar i livet och ett gäng barnbarn som gärna vill passa på att vara med morfar ”som ju ändå är ledig och hemma” så tiden går. Sen har jag tänkt måla om huset och pyssla lite mer i trädgården. Att gå i pension på våren måste var den absolut bästa tiden, det är ju då man vill göra en massa saker men sällan haft tid.

Många som går i pension tycker att det kan kännas lite tomt att inte ha sitt jobb att gå till och har svårt att ställa om sig till ett lugnare liv.

– För mig var det inte svårt att sluta jobba, troligen för att jag ställt in mig på det för flera år sedan. Min efterträdare Margareta anställdes för ett år sedan så vi har verkligen hunnit göra en bra överlämning. Jag har också haft både inarbetad tid och semester att plocka ut så på slutet gick jag ner på tredagars vecka. Man kan väl säga att jag fått en inskolning till min pensionärstillvaro.

Och årets kongress, tänker Hans vara med på den?

– Nej, i år får SRF och alla kongressbesökare klara sig utan mig. Jag ska, tillsammans med ett gäng gamla studentkompisar, åka till Kroatien då. Men jag skulle vilja passa på att tacka alla trevliga SRF-människor som jag pratat med och träffat genom åren. Det är dem och mina arbetskamrater jag kommer att sakna mest.

Intervjun börjar lida mot sitt slut och Hans tittar på klockan och utbrister:

– Oj då, nu måste jag åka. Först ska jag i väg och handla en grej, sen ska jag hem och vara barnpiga.

Ja, pensionärslivet verkar onekligen ganska tidskrävande…