Redan som barn närde K-G Bergström journalistdrömmar och efter en något krokig utbildningsbana kunde drömjobbet så småningom bli verklighet.

– Redan som 10-åring ville jag bli journalist, berättar han. Det var bara det att på den tiden hade journalistyrket mycket låg status. Det fanns ingen akademisk utbildning för yrket så de flesta i branschen var outbildade och hade en inte så exemplarisk livsföring. I min hemmiljö ansågs det att man skulle skaffa sig ett mer respektabelt yrke om man hade möjlighet. Snäll som jag var lydde jag min mamma och började på lärarutbildning.

Lång karriär

– Jag visste under min studietid att jag en gång skulle bli journalist, fortsätter K-G Bergström. I och med Watergateskandalen och att det infördes en akademisk examen för journalister fick yrket också högre status. Medan jag pluggade sommarjobbade jag på några olika dagstidningar, både som sportjournalist och lokalredaktör.

K-G började som lärare i hemtrakterna i Kalix. Då upptäckte han att Sveriges Radio hade en mycket liten fast bemanning på sina regionala enheter.

– De flesta som jobbade som radioreportrar på den tiden var frilansare, berättar han. Och oftast hade de ett annat jobb som bas. Det var allt från polisen till den lokala sporthandlaren. Jag tyckte att jag mer än väl passade in där och hade dessutom en akademisk utbildning. Efter fem år som frilansande reporter fick jag fast jobb, på heltid som arbetsledare för regionalradion och Nordnytt. Helt plötsligt blev jag chef över sporthandlaren vilket visade sig vara något problematiskt. Inte för att han var sporthandlare utan för att han inte ville göra den typen av jobb som jag ansåg viktiga. ”Min uppgift är att göra PR för min hembygd, inte att kritisera den” var hans svar på vissa uppdrag.

TV tog över

Efter några år ringde de från Rapport och ville att K-G skulle bli arbetsledare eller ”nyhetschef”.

– Det är det mäktigaste journalistjobb jag haft, säger han. Jag var den som bestämde vilka nyheter som skulle sändas och inte. Jag minns speciellt ett tillfälle när dåvarande statsministern Torbjörn Fälldin ringde och frågade om han möjligtvis skulle kunna få säga något i kommande sändning. Det skulle inte inträffa idag, idag skulle en PR-människa ringa och kräva att statsministern skulle få uttala sig.

Efter fyra år som nyhetschef för Rapport var det dags för en helt annan utmaning och då som utrikeskorrespondent i Washington.

– Det var mitt första reporterjobb för SVT och jag var i USA i tre år, en mycket spännande och lärorik tid. När jag sedan vände hem hade jag fått smak för reporterjobbet och jobbade i huvudsak som politisk reporter mellan 1985-2009 och även som politisk kommentator sedan 1996. Under 2007 fick jag plötsligt ett eget program, Rakt på med K-G Bergström. Det gick riktigt bra, vissa program hade över en miljon tittare. Efter fyra år med det programmet tänkte jag ägna mig åt pensionärslivet, jag tyckte att det var dags att trappa ner. Under valåret 2010 jobbade jag dock väldigt mycket åt SVT så det blev inte så mycket nedtrappning som jag tänkt. Och efter det ringde de från Expressen och undrade om jag inte kunde tänka mig att bli deras politiska kommentator. Vi skrev kontrakt till 2014 så jag fick fyra extra år i mitt gamla jobb, politisk journalist. Det var hela min karriär på några minuter.

^{K-G Bergström  Foto: Mats Åsman}

Vilka av alla dina spännande uppdrag har varit bäst?
– Det är många men det som sticker ut lite extra är de tidiga åren som frilansreporter i Kalix. Variationen var ojämförbar, det handlade om allt från bränder till bandymatcher. Sen förstås åren i USA som var väldigt spännande. Till exempel fick jag åka till Grenada när USA invaderade landet. Det egna TV-programmet har ju så klart också lämnat avtryck. Det jag alltid har tyckt varit roligast är att intervjua, det är också det jag är bäst på.

Vilken är din styrka?
– Att jag inte har något behov att hålla mig väl med makten. Alldeles för många i journalistkåren ställer sig in för att få nyheter eller för att bara få känna sig uppskattade. Det kan innebära en risk att hamna i en beroendeställning. Jag har väl alltid varit kärringen mot strömmen men jag anser att hedern och yrkesrespekten är det viktigaste.

Du är en av Sveriges mest inflytelserika personer. Vad kännetecknar en bra opinionsbildare?
– Man måste vara orädd och självständig. För min del bidrog det att jag vågade kritisera mina egna chefer. Vid ett tillfälle hade vi en programchef som hamnade i blåsväder. Jag uttalade mig i TV4, vilket kanske var lite extra känsligt, att den personen borde avgå. Det var inte så populärt hos min arbetsgivare.

Du har varit partipolitiskt engagerad för Moderaterna. Är det svårt att vara opartisk när man är politisk expertkommentator?
– Självklart är det så, vi expertkommentatorer är bara människor. Men jag skulle tippa att det är svårare för de som har varit engagerade för Socialdemokraterna eftersom de så länge varit det maktbärande partiet. Man måste förstås vara beredd att även nita till det parti man sympatiserar med, här kommer verkligen uttrycket ”Kill your own darlings” till sin rätt.

Du applåderade beslutet om revisionspliktens avskaffande. Varför?
– Mitt eget bolag uppfyllde kriterierna för att kunna välja bort revision. Trots att jag hade en förtjusande revisor kände jag att den tjänsten var onödigt. För alla hederliga företagare är det en fördel att själva få välja. Det finns säkert nackdelar också men för alla småföretagare kan jag bara se fördelar. Jag har en redovisningskonsult som hjälper mig med deklarationer och bokslut. Dit kan jag vända mig med mina frågor och för mig räcker det fullkomligt.

Har du någon gång känt att du gjort ett riktig dåligt jobb?
– Om. Den journalist som inte inser sina misstag är antingen verklighetsfrämmande eller en ren lögnare. Det gäller att lära av misstagen och sen förtränga dem. Och jag kommer inte att redogöra för några här. Jag har våndats många gånger, både som reporter och som redaktör på Rapport. Som redaktör jobbar du 12 timmar fram till sändning och när du är som tröttast ska du fatta de viktigaste besluten. Det kan hända något en kvart före sändning som behöver utrymme, vilket leder till att ett inslag som någon jobba länge med kanske måste lyftas bort ut programmet. Ett sådant beslut ska sedan försvaras följande dag. Valde jag kanske fel? Det blev en hel del sömnlösa nätter kan jag säga.

Vilket är ditt drömjobb, vad har du kvar att genomföra?
– Som utrikeskorrespondent drömde jag så klart om att få intervjua USAs president. Nu när Barack Obama besökte Sverige nyligen var jag med på presskonferensen och satt på första bänk. Tyvärr hade de bestämt att det bara fick ställas två frågor från svenska medier och de gick till SVT och TT. Hade jag varit kvar på SVT hade jag troligen fått ställa den. Det var i alla fall en upplevelse att sitta två meter från honom. En karismatisk man, jag förstår fullständigt att han blev omvald trots att han inte lyckats med alla sina löften. Så det har jag kvar, att få intervjua USAs president. Fast Putin skulle inte vara så dumt det heller.