Annons
Redovisning Redovisningsexperten har ordet

Läs Bulletinen – delta i debatten!

I dessa tider kan det vara lite befriande att försöka hitta tid för andra frågor än de som rör corona. Vad kan vara bättre än att grotta ner sig i lite redovisningsteoretiska frågor och få tillfredsställelse till sina inre redovisningsspänningar?
Text: Claes Eriksson
Annons

Ett bra sätt att göra det är att läsa BAS publikation Bulletinen. Det är en av få publikationer där du kan ta del av debatt inom såväl redovisning som skatt. Jag rekommenderar alla att ta del av de artiklar som presenteras i Bulletinen. Som medlem i Srf konsulterna hittar du Bulletinen från och med nummer 3 2019 kostnadsfritt på Mina sidor i e-biblioteket. Nedan kommenterar jag kort några intressanta artiklar.

Ska förhöjd leasingavgift delas upp i kort- och långfristig del?

I nummer 1 2020 skriver Sven-Inge Danielsson och Birgitta Åhlander om förhöjd leasingavgift ska delas upp i lång- och kortfristig del. Deras analys landar i att de inte har hittat något tydligt argument som talar för att fördelning ska göras. BAS har också tagit bort kontot (1386) för långfristig del av förutbetald leasing. I artikeln anges två skäl till detta. För det första är det tveksamt om leasingavgift kan delas upp i en kort- och långfristig del. För det andra, om det ska redovisas en långfristig del utgör det inte en finansiell anläggningstillgång (dit det tidigare föreslagna konto 1386 styrde), utan det torde i så fall utgöra en immateriell anläggningstillgång.

Vidare framgår av artikeln att kontot för långfristig del av förutbetald leasing har funnits åtminstone sedan EU BAS 97 infördes. Det är märkligt att det kan ha levt under så pass lång tid utan att ha blivit ifrågasatt. Sven-Inge och Birgitta tittar bland annat i EUs redovisningsdirektiv och konstaterar att posten Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter är en egen typ av tillgång som inte presenteras som anläggningstillgång.

I slutsatsen konstateras att om den förutbetalda hyran i sin helhet redovisas som kortfristig innebär det en positiv effekt på nyckeltalet kasslikviditet. Det kan då tyckas väsentligt att företag redovisar på samma sätt. Om ingen kan framföra bra argument för att den förutbetalda leasingen ska delas upp på kort- respektive långfristig del bör de företag som redovisat på det sättet ändra. Men det skulle vara intressant att se om någon kan hitta argument för att det ändå bör delas upp.

Håller en byggnad längre om man byter från K3 till K2?

Bakom den något provocerande rubriken döljer sig en artikel i nummer 1 2020 av Bulletinen. Det är Per Lindblom som skriver om avskrivningsplanen kan ändras om ett bolag byter redovisningsregelverk från K3 till K2.

Bokföringsnämnden har i ett brevsvar tagit upp ett par frågor kring övergång från K3 till K2 i en bostadsrättsförening. Jag kan inte se något annat än att resonemanget skulle vara detsamma i ett aktiebolag, vilket jag kommenterat i en artikel i nummer 4 2019 av Bulletinen. Per tar upp brevsvaret i sin artikel och konstaterar att en tidigare komponentuppdelad byggnad, där komponenterna inte utgör separata avskrivningsenheter enligt K2, ska skrivas av som en enhet, det vill säga med en gemensam nyttjandeperiod för hela byggnaden.

Så långt allt väl, men vilken avskrivningstid ska gälla för den ”nya samlade enheten”? Indirekt finns en vägd genomsnittstid för den samlade enheten. Frågan är om den ska användas eller om bolaget kan gå över helt och hållet till K2s sätt att se på avskrivningar. I K2 utgår man vid bedömningen av avskrivningstid ofta från vad stommen har för livslängd.

Per argumenterar i artikeln för att en bedömning ska kunna göras utifrån livslängden för stommen, men att man inte får ändra den bedömning som gjorts tidigare. Det vill säga den bedömning som gjordes av stommens livslängd när bolaget låg i K3 ska vara gällande för den nya samlade enheten i K2.

Ett alternativ till det som skribenten också menar är möjligt är att fortsätta med det vägda snittet för de komponenter som ingår i den ”nya samlade enheten”. Jag har förstått att en del menar att det borde vara det som ska gälla. Men jag har inte sett någon kliva fram i debatten. Det skulle vara intressant för diskussionen om någon kommenterade Pers artikel.

Frågor om K1 eller årsbokslut

För enskilda näringsidkare kan jag rekommendera Mats Brockerts artiklar (Bulletinen nummer 4 2019 och nummer 1 2018) där han resonerar kring ett par olika frågor ur perspektivet årsbokslut eller förenklat årsbokslut.

I den senaste artikeln lyfter Mats fem frågor:

  • Kan ersättning för avverkningsrätt beskattas olika om företaget tillämpar K1 eller ÅB?
  • Kan mjölkkor redovisas som omsättningstillgång i K1?
  • Måste jag justera mitt kapitalunderlag om jag har utgifter för annans fastighet?
  • Kan ett företag som tillämpar K1 göra avsättning till ersättningsfond?
  • Hur ska jag redovisa tillkommande utgifter på byggnad enligt K1?

Några slutsatser kan tyckas mer överraskande än andra. Vad gäller den första frågan konstateras till exempel att det kan bli skillnad i beskattningen med avseende på vilket regelverk som tillämpas i de fall företaget väljer att inte nyttja den särskilda skatteregeln om betalningsplan.

Frågan om mjölkkor kan redovisas som omsättningstillgång i K1 menar jag pekar på en miss i regelverket. Nu håller jag med i Mats resonemang i artikeln där han kommer fram till att de även i K1 kan redovisas som omsättningstillgång trots att K1 inte innehåller en hänvisning till 4 kap. 1 § årsredovisningslagen. Men här skulle någon kunna framföra andra argument vilket i så fall kan vålla en del eftertanke.

Frågan om utgifter på annans fastighet är intressant. Mats uppfattning är att utgifterna torde kostnadsföras om K1 tillämpas, men aktiveras om regelverket årsbokslut tillämpas. Vid beskattningen måste nyttjanderättshavarens utgifter för ny-, till- eller ombyggnad dras av genom värdeminskningsavdrag. Det innebär att den som tillämpar K1-reglerna måste justera det bokförda resultatet i NE-blanketten. Frågan är om inte samma resonemang om oreglerad post kan föras även här? I så fall skulle även redovisning enligt K1 kunna stämma överens med skattereglerna. Det är ju faktiskt hela tanken med det regelverket. Kan man inte hitta de argumenten håller jag med Mats om att Bokföringsnämnden bör fundera över en regeländring.

Frågan om ersättningsfond är också intressant. Vid en tolkning av K1 är det, som Mats är inne på, svårt att hitta argument för att det ska gå att bokföra ersättningsfonden. En särskild fråga är då varför normgivaren har sagt att det ska lämnas upplysning om eventuell ersättningsfond i det förenklade årsbokslutet. Här delar jag definitivt Mats uppfattning att Bokföringsnämnden bör komma med ett klargörande. Annars måste någon peka på hur man ska tolka K1 så att det är möjligt att bokföra avsättning för ersättningsfond och var den i så fall ska presenteras.

Mats avslutar med frågan om hur tillkommande utgifter på egen fastighet ska hanteras i K1. Det är inte särskilt reglerat. Mats uppfattning är, just eftersom det inte är reglerat, att man bör kunna följa vad som gäller vid beskattningen. Det är en tilltalande tolkning. Man kan i och för sig undra varför det blir annorlunda om det är tillkommande utgifter på egen fastighet jämfört med om det är tillkommande utgifter på annans fastighet (se tidigare fråga)? Jag tycker resonemangen kring de två frågorna borde vara lika.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns många intressanta frågor som kan påverka valet mellan årsbokslut eller förenklat årsbokslut. Jag kan däremot konstatera att jag får relativt få frågor om detta. I praktiken verkar det lösas även om regelverken skulle behöva förtydligas.

Sammanfattning

Det var lite referat kring utvalda artiklar i Bulletinen. Jag vill avsluta med att återigen rekommendera dig att läsa Bulletinen, men också att delta i debatten. Har du annan uppfattning? Skriv en artikel eller ett par rader och skicka till BAS, info@bas.se.

Aktuella artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons