Annons
Branschaktuellt Skatt

Nya 3:12-regler i ett annat perspektiv

Det kan knappast ha undgått någon att det i november i år har lagts en statlig utredning om ändrade regler för fåmansföretag (SOU 2016:75). Att förslaget leder till högre skatt – bland annat genom ändrade kvoteringsregler och förändrade regler hur löneunderlaget ska beräknas – har det skrivits och informerats om på många ställen.
Text: Mats Brockert
Annons

Att det faktiskt bara är frågan om en utredning och att det är högst osäkert vad det blir för resultat i slutändan är det däremot ingen som trumpetar ut. Det är inte heller många som har pekat på att utredningen faktiskt innehåller en del positiva förslag.

Det är intressant vilket genomslag frågor om 3:12-reglerna faktiskt har. Regeringen hinner knappt publicera ett kommittédirektiv förrän spekulationerna är i full gång. I detta fall bygger utredningens förslag på två direktiv. Det första beslutades vid ett regeringssammanträde den 13 mars 2014 och var avsett att se över reglerna kring ägarskiften i fåmansföretag. Mot bakgrund av hur praxis utvecklats är detta en oerhört viktig fråga. Genom ett tilläggsdirektiv den 15 januari 2015 lyftes också frågan om inkomstomvandling (mellan tjänst och kapital) in i utredningen.

Det är det senare direktivet från 2015 som har fått mest publicitet. Det är också detta som under nästan en tvåårsperiod har föranlett vilda diskussioner och spekulationer. En orsak till detta kan givetvis vara att direktivet tydligt pekade mot skattehöjningar samt att det var relativt allmänt hållet. Utredningen var nämligen fri att lämna förslag till de förändringar av 3:12-reglerna som utredningen fann lämpliga.

Med tanke på omfattningen och detaljgraden i de spekulationer som förekommit måste man säga att det faktiskt inte blev särskilt många ändringsförslag. Eftersom direktivet gav riktlinjer om skattehöjningar var de i utredningen föreslagna lagändringarna också förväntade.

Vad händer nu?

Utredningens förslag ska nu gå ut på remiss till olika organisationer och Srf konsulterna är en av remissinstanserna. Av intresse är att även den som inte har fått utredningen för remiss har rätt att lämna synpunkter.

När remisstiden har gått ut är nästa steg i lagstiftningsprocessen att regeringen skriver ett utkast till lag, så kallad lagrådsremiss. Lagrådsremissen tas fram, när det gäller skatter, av tjänstemännen på finansdepartementet. Arbetet med en lagrådsremiss för skatt sker därför utifrån finansministerns överseende, styrning och kontroll. Förslaget i en lagrådsremiss behöver inte alls överensstämma med utredningens lagförslag. Varken när det gäller vilka bestämmelser som omfattas eller dess reglering. Att utredningens förslag kan skilja sig från lagrådsremissen kan i vissa fall förklaras med att utredningsförslaget utarbetas av sakkunniga utan politisk anknytning. De juridiska frågorna kan därför vara i fokus utan någon större hänsyn till statens finanser. Visserligen ska utredningen följa lagstiftarens riktlinjer, men om direktivet är allmänt hållet kan det finnas visst utrymme att ta ut svängarna med egna initiativ.

I en situation där regeringen inte har egen makt kan det också krävas diskussioner och förhandlingar mellan blockgränserna för att på så sätt säkerställa att riksdagen röstar igenom förslaget. Det skulle mycket väl kunna gälla en fråga som är så politiskt laddad som just 3:12-reglerna. I viss mån kan även synpunkter från remissinstanserna påverka utformningen av lagrådsremissen. Det gäller i vart fall Skatteverkets synpunkter. När det gäller synpunkter från andra intressenter är det emellertid enligt min mening sällan de har någon avgörande betydelse. Däremot kan övriga remissinstansers synpunkter påverka lagens utformning i detaljer. Inte sällan kan de också leda till ett förtydligande från lagstiftaren i fall där den tänkta tillämpningen uppfattas som osäker.

Då och då händer det att en utredning inte leder fram till en lagrådsremiss. Ett sådant exempel är utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning. Orsaken till att vi inte har sett någon lagrådsremiss är troligtvis att samtliga remissinstanser var negativa till förslaget, eftersom det sannolikt skulle leda till ökade administrativa kostnader. Att som politiskt ytterst ansvarig driva en sådan fråga är av förståeliga skäl inte särskilt intressant, såvida inte syftet är att stärka statens finanser.

Det kan också ta lång tid innan ett utredningsförslag leder till lagrådsremiss. Till exempel är vi nog många som undrar vad det blev av utredningen om förenklade regler för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag (SOU 2014:68). Här är det sannolikt inte politisk osäkerhet som fördröjt processen. Troligen är det i stället en hel del kritiska remissyttranden och lagteknisk komplexitet som har fördröjt lagrådsremissen. Resursbrist på departementet kan också mycket väl vara en bidragande orsak.

När regeringen är klar med en lagrådsremiss lämnas den till Lagrådet, som granskar att förslaget inte strider mot någon lag. Lagrådets yttrande leder oftast endast till tekniska justeringar av lagtexten. Efter att Lagrådet har yttrat sig bearbetar regeringen förslaget och lämnar det sedan som en proposition till riksdagen. Vanligtvis är det först sedan propositionen har lämnats som man med någon större säkerhet kan förutse vad som kommer att ändras. I utredningar som inte är lagtekniskt komplicerade och där det finns en politisk enighet bör man däremot i ett tidigare skede bättre kunna förutse framtida beskattningskonsekvenser. Det gäller också sådana förslag som i sin helhet utarbetas inom departementet och där förslaget lämnas i en departementspromemoria. Förslag som arbetas fram inom ett departement behandlar ofta mindre och mer avgränsade frågor. Att förslaget tas fram under politisk styrning och kontroll ökar också förutsägbarheten.

Kan vi förutse något och bör vi agera på något sätt?

Som jag nämnt är det svårt att förutse slutresultatet utifrån ett utredningsförslag. I detta fall föreslår till exempel utredningen att den så kallade fyraprocentsspärren slopas. Att denna regel bör ses över är det nog många som är överens om. Det är dock tveksamt om det finns något politiskt stöd för den förslagna ändringen. Regeln infördes av den förra regeringen och att den nuvarande regeringen skulle acceptera lågbeskattade kapitalinkomster utan någon beloppsspärr är enligt min mening högst osäkert. Kanske kan vi i stället hoppas på en något modifierad lagstiftning som är mer rimlig ur ett allmänt perspektiv.

Det är som sagt troligt att vi kommer att få se skattehöjningar på något sätt. Det är inte omöjligt att ett sådant beslut kommer att fattas inom ramen i budgetpropositionen för att inte stöta på patrull. Jag är också relativt övertygad om att vi kommer att få nya regler som underlättar ägarskiften med närstående. Frågan är inte politiskt omdiskuterad och ett sådant beslut skulle kunna fattas separat i riksdagen när som helst under året.

Utredningens förslag, att en större del av utdelning och kapitalvinst ska beskattas i inkomstslaget tjänst, kommer som sagt inte som någon överraskning. Troligtvis är det också många som redan har beaktat detta och därför har gjort så stora utdelningar som möjligt. För den som inte gjort det finns det nu all anledning att börja fundera i dessa banor. Har företaget dålig likviditet kan delägaren alltid låna tillbaka pengarna till bolaget. En fördel med detta är dessutom att det är möjligt att ta ut ränta på inlånat belopp. Skulle resultatet i en period efter utdelningen leda till att det egna kapitalet måste förbättras kan delägarens fordran enkelt omvandlas till ett villkorat aktieägartillskott.

För den som planerar ett ägarskifte kan det finnas anledning att avvakta något och titta närmare på utredningens förslag. Med lite tur kan vi redan efter sommaren 2017 se ett förslag till nya regler som skattemässigt likställer ägarskifte till närstående med försäljningar till utomstående.

Läs remissen Översyn av skattereglerna för delägare i fåmansföretag

Aktuella artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons