Annons
Profilen

Per-Erik ”Perra” Johnsson: Avhängda och uträknade skrev de idrottshistoria

När Per-Erik ”Perra” Johnsson tog över som tränare för Leksands IF mitt under pågående säsong låg de sist i Hockeyallsvenskan och riskerade att åka ur serien. Med sitt ledarskap lyckades han vända en negativ trend och gjorde det ingen trodde var möjligt – ledde laget hela vägen till SHL.
Text: Tina Sjöström
Annons

Hockeylaget Leksands IF har sedan urminnes tider varit omåttligt populära i hela landet och brukar också kallas hela Sveriges lag. Var de än spelar så fyller de arenorna med fans, trots att de spelar på bortais. Att det går bra för hockeylaget har en enorm betydelse för den lilla kommunen Leksand, belägen vid Siljan i Dalarna, med drygt 15 000 invånare. I stort sett alla, både privatpersoner och företag, har någon koppling till laget.

Under 2000-talet har dock Leksands IF gått kräftgång i seriesystemet och vandrat mellan högsta serien, SHL, och den förhatliga Hockeyallsvenskan. Säsongen 2014/15 åkte man på nytt ur SHL med allt vad det innebär i förlorade sponsorintäkter och minskat ekonomiskt stöd från förbundet. Fjolårssäsongen inleddes därmed med siktet inställt på att snabbt ta sig tillbaka till hockeyns finrum. Men något gick väldigt fel. Betydligt fler matcher slutade i förlust än i vinst, vilket gjorde att laget i november låg sist i Hockeyallsvenskan – och riskerade att för första gången åka ännu längre ner i seriesystemet. Då valde ledningen att kontakta Per-Erik ”Perra” Johnsson som året innan räddat kvar Modo i högsta serien. Tillsammans med Magnus ”Sigge” Svensson och Gereon Dahlgren fick han uppdraget att ta över tränarrollen för Leksands IF.

Vi träffar Perra Johnsson i slutet av april, på den nya säsongens allra första dag. Han har rest från hemmet i Karlstad på morgonen och blickar nu fram mot en period då det blir mer Dalarna än Värmland. Och så fördelen att få forma laget i god tid innan allvaret börjar i september.

Hur gick dina tankar när du fick frågan att ta över som tränare för Leksand, mitt i säsongen, när det såg som mörkast ut?
– Först tackade jag faktiskt nej. Jag hade sedan länge en resa till Kanada inbokad, en resa som jag vare sig kunde eller ville avboka. Det kändes inte rätt att ta över ett lag och sedan åka iväg på en semesterresa kort därefter. Efter någon dags betänketid – och en bra dialog med ledningen i Leksand – ångrade jag mig och tackade ja till denna utmaning. Några i min närmaste vänkrets undrade om jag var självmordsbenägen.

Vilken var din strategi för att rädda laget från ännu en degradering?
– Först var jag väldigt nyfiken på hur killarna mådde, hur mentalt slitna de var. Det är avgörande för hur mycket du som tränare kan påverka. Det visade sig redan första matchen, de gick ut på plan med ett bra spel som de tyvärr tappade ganska snabbt. Men alla visade hjärta och en vilja att jobba hårt, det betyder att de inte var så slitna i skallen. Elithockey är en mental sport, beroende på hur du tänker kan du begränsa men också lyfta ditt spelkunnande. Det finns vare sig en botten eller en topp hur högt du kan nå. Hittar man rätt med gruppen kan det gå hur bra som helst och är spelarna mentalt fräscha har de också möjlighet att ta emot små förändringar. Det går inte att ändra på allt på en gång, då blir det kaos.

Att det inte finns någon begränsning på hur högt man kan nå med ett lag på relativt kort tid har Perra verkligen bevisat. Efter att han tillträtt som tränare vann laget de tre första matcherna, självförtroendet började återvända.

– Vi fick en bra start, vi vann matcherna i tredje perioden vilket visade på en enorm mental styrka. När självförtroendet växer är det ännu lättare att ta till sig förändringar. Men vi får inte glömma det jobb som de tidigare tränarna gjorde, de hade lagt en bra grund men inte lyckats få ut det bästa ur laget.

Efter att ha inlett sitt tränarskap med en så positiv start kunde Perra genomföra sin planerade Kanadaresa med en skön känsla. Laget fortsatte att vinna.

– Serien var så jämn, trots att vi vann de flesta matcherna hände inte mycket i tabellen. Vi lämnade sistaplatsen men det var segt att avancera ytterligare. I mitten av januari hände det plötsligt något och vi började plocka placeringar. Då kom också funderingar på något mer än att bara rädda kvar laget i serien, vilket var klubbens uttalade mål från början. Om vi lyckades ta åttondeplatsen, något som skulle innebära kvalspel, vad skulle då kunna stoppa oss?

Konsulten-nr-3-2016-27
Perra Johnsson Foto: Henrik Hansson

Vilka är dina bästa egenskaper som tränare?
– Att jag är mig själv. Jag har svårt att förställa mig och står för det jag säger. Min filosofi är också att man måste ha roligt tillsammans, kunna skämta med varandra, samtidigt som man vet när det är skarpt läge. Sedan är kommunikationen, både mellan oss tränare och spelarna men också mellan de enskilda spelarna, otroligt viktig. Vi har jobbat mycket med att spelarna ska kunna kommunicera utan att bli förbannade och sura på varandra. Istället för att skrika att det var en jävligt dålig passning så ska man kunna resonera om hur man ska lösa situationen när den uppstår nästa gång. Jag har haft stor nytta av mina erfarenheter från brandkåren i mitt ledarskap, jag tror att mina 25 år där, varav 12 som brandmästare, har format mig.

Vad tror du gjorde att ni lyckades ta er ända till det avgörande SHL-kvalet?
– Fram till slutkvalet till SHL hade vi flera måstematcher. Det var ju inte ens säkert att vi skulle ta oss dit, bland annat var vi tvungna att slå Mora med minst fyra mål. Vi vann med 6-0, trots att Mora hade minst lika mycket att spela för som vi. Jag tror att framgången kom av att vi hela tiden kunde slå från underläge, vi var inte favorittippade. Sedan pratade vi inte så mycket om vad som väntade längre fram, vi koncentrerade oss på aktuell match och träningarna som följde. Vi hade ingen press på oss. Vi ville att spelarna skulle tänka så här: ”Om jag gör mitt bästa så blir mina lagkamrater ännu bättre”. Vi gick in för att ge motståndarna ett större helsike än de väntat sig och det räckte hela vägen. Sen hade jag ett enormt stöd av mina assisterande coacher Magnus och Gereon.

Vad kände du när det blev klart att det var just Modo ni skulle möta i slutkvalet?
– Det kändes otroligt konstigt. Ett år tidigare hade jag stått där och jublat. Nu fick jag möta ledare jag tidigare jobbat med och tycker om, som en motståndare.

För er som inte kommer ihåg, eller som inte är så insatta i hockeydramatiken, kommer här en liten resumé. Leksand och Modo skulle mötas i slutkvalet till SHL i bäst av sju matcher, där vinnaren skulle få den åtråvärda platsen i SHL till kommande säsong. Förloraren skulle få harva i Hockeyallsvenskan. Modo vann de första två matcherna med 9-0 och Leksand var redan där uträknade. De flesta trodde att Modo skulle få en lätt promenad och vinna fyra raka matcher. Så blev det nu inte, Leksand kom igen och till slut blev det en sjunde och avgörande match, så dramatiskt som ett slutspel kan vara. Modo tog kommandot och ledde med 3-1 inför sista perioden.

– I paus sa jag åt spelarna att vi har allt att vinna. I det andra omklädningsrummet sitter ett lag som har pressen på sig, berättar Perra med inlevelse. Nu går ni ut, koncentrerar er på pucken och sätter den i mål.

Och som de gjorde! Efter full tid stod det 3-3 och efter fem minuters spel i sudden death kunde Brock Montpetit bli matchhjälte genom att säkra segern till 3-4. En sådan vändning har hockeysverige aldrig skådat. Från sist och avhängda i Hockeyallsvenskan till kvalvinnare och en efterlängtad biljett till SHL. Och det mycket tack vare Per-Erik ”Perra” Johnsson och ett gäng mentala vinnarskallar.

Perra Johnsson
Bor:
Karlstad
Familj: Fru och två vuxna barn, två barnbarn.
Fritid: Jakt och mina två hundar. Sen har jag en snickarutbildning så det har blivit ett och annat husbygge genom åren.
Det bästa med jobbet som hockeytränare: Att se glädjen hos spelare och publik när man kan vända till vinst.
Drömyrke som barn: Snickare
Person jag beundrar: Min fru som står ut med mig. Pojken får leka än.
Antal SM-guld i hockey: 2

Aktuella artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons