– licensvillkor för programvaror måste vara tydliga och schyssta

Frågan om vem som äger datan är inte komplex menar jag, utan schyssta licensvillkor ser jag som en självklarhet, en fråga om heder och affärsmoral. När vi som programleverantör ingår ett licensavtal med en kund, t ex en redovisningsbyrå, så måste det vara solklart vad som gäller. Och då måste också licensvillkoren vara schyssta – inte oklara eller luddiga, inkräktande eller hotande – utan tydliga och schyssta.

Det innebär enligt mig att byrån alltid måste äga sina data, dvs att byrån äger sina kunders uppgifter och data. Vi som programleverantör har den direkta relationen med byrån och byrån i sin tur med sina kunder. Alltså gör byrån affärer med sina klienter och har ensamrätt till detta i förhållande till oss som programleverantör. Vi som programleverantör ska inte kidnappa eller stjäla byråernas kundrelation – vi ska inte ges den möjligheten helt enkelt.

Att vi som programleverantörer använder data i våra system – i anonymiserad form givetvis – för att utveckla och förbättra våra programvaror och tjänster, ser jag också som en självklarhet. Det är inte alls detta som diskussionen handlar om utan vi ska givetvis göra vårt yttersta för att vara redovisningsbyråernas bästa vän och utveckla de bästa tänkbara tjänsterna för byråerna. Nej, diskussionen handlar om att inte göra intrång i byråernas kundrelationer och att inte lägga beslag på byråns affär med sina kunder.

Enligt den undersökning som genomfördes och publicerades i Konsulten 25 oktober 2019 framkom en mycket splittrad bild i frågan om utformningen av licensvillkoren för byråernas programvaror. Svaren väckte nog i många fall fler frågor, snarare än att ge svar. Anna Gullbergs artikel från13 oktober 2020 sätter återigen fokus på frågan om licensvillkoren. På förekommen anledning, många byråledare har börjat reflektera över den maktposition vissa programleverantörer tillskansar sig genom sina licensvillkor. Hotet om att bli utmanövrerad av sin egen programleverantör från delar av eller rentav hela affären/relationen med byråkunderna börjar nu framstå som fullt realistiskt.

Jag välkomnar det inlägg (replik) som Katarina Thörnqvist, vd Wolters Kluwer TAA Scandinavia, gjorde 26 oktober i anslutning till artikeln i Konsulten. Ett klargörande om att kunden (redovisningsbyrån) äger sin data och att det handlar om en förtroendefråga i en förtroendebransch. Jag uppmanar nu övriga programleverantörer att klargöra var de står i denna fråga. Och min förhoppning är förstås att man antingen redan delar Björn Lundéns och Wolters Kluwers uppfattning, eller att man ändrar sina licensvillkor för att stärka kundernas rättigheter.

Licensvillkor måste vara tydliga kring rättigheter och skyldigheter – och de måste vara schyssta. Vi seriösa programleverantörer måste utforma våra licensvillkor därefter och tydliggöra att redovisningsbyråerna äger sina kunders uppgifter och data. Byråns kunder måste vara just byråns kunder, menar jag.

Ulf Bokelund Svensson, VD, Björn Lundén AB