Annons
Juridik

Saknas synnerliga skäl att underlåta beskattning av förbjudet lån

Bolaget återbetalade en skuld till ägaren med månadsvisa överföringar på 250 000 kronor. Den sista överföringen skulle dock bara varit på 81 000 kronor och mannen hamnade därmed i skuld till bolaget med mellanskillnaden. Han beskattas för förbjudet lån då domstolen finner att det saknas synnerliga skäl mot beskattning. Han påförs även skattetillägg, om än nedsatt till hälften.
Annons

Förbudet mot penninglån

Ett aktiebolag får inte lämna penninglån till den som äger aktier i bolaget, till den som är styrelseledamot eller vd i bolaget samt till närstående till dessa personer. Låneförbudet är straffsanktionerat och finns i 21 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551), ABL.

Om det är fråga om ett lån inom en koncern eller ett kommersiellt lån är lånet undantaget från låneförbudet. Ett lån ses som kommersiellt om det uteslutande är avsett för gäldenärens verksamhet och det lämnas av rent affärsmässiga skäl. Avsikten är att förhindra lån för privat konsumtion och affärsmässigheten betraktas alltså utifrån det långivande bolagets intressen. Ett exempel är att lånet lämnas för att finansiera en verksamhet som bolaget självt ska ta del i eller som bolaget har intresse av att den kommer till stånd.

Ett lån i strid med ABL ska tas upp till beskattning enligt inkomstskattelagen (1999:1229), IL, om det inte finns synnerliga skäl mot beskattning. En låntagare som är en fysisk person beskattas i inkomstslaget tjänst (11 kap. 45 § IL) och en juridisk person tar upp lånebeloppet som intäkt av näringsverksamhet (15 kap. 3 § IL). Om låntagaren är ett aktiebolag sker dock ingen beskattning av det förbjudna lånet. En omständighet som kan utgöra synnerliga skäl mot beskattning är enligt förarbetena att lånet återbetalats före utgången av låntagarens beskattningsår. Frågan om en återbetalning av lånet ska utesluta beskattning ska dock bedömas mycket restriktivt.

Syftet med reglerna om låneförbud är att skapa ett skydd för företagets borgenärer, anställda, aktieägare, leverantörer och staten. Ett penninglån är därför inte avhängigt av hur parterna väljer att benämna transaktionen. Har pengar överförts från bolaget och förfogas av mottagaren är det normalt ett penninglån.

Fallet

En ensam ägare och styrelseledamot sålde aktier till sitt bolag. Enligt uppgift har bolaget lånat drygt 5,5 miljoner kronor av honom. Då banken inte medgav större överföringar gjordes månadsvisa betalningar på 250 000 kronor åt gången.

Den sista överföringen skulle ha skett den 3 januari och varit på drygt 81 000 kronor. Han lade in överföringen redan i december och missade både att ändra datum till januari och att justera beloppet. Utbetalningen på 250 000 kronor ledde således till att han hamnade i skuld till bolaget. Det överstigande beloppet var enligt mannen inte ett lån från bolaget utan ett misstag och skulden reglerades bland annat genom aktieutdelning.

Vad är ett penninglån

Förvaltningsrätten, FR, inleder med att lyfta fram praxis där bolagets företrädare inte personligen får förvara bolagets likvida medel, även om företrädarna uppgett att det inte är fråga om ett lån och att de inte förvarat medlen för eget bruk.

I samband med den sista överföringen har mannen förfogat över närmare 170 000 kronor som rätteligen tillhörde bolaget. Det är därför fråga om ett penninglån, och detta lån omfattas inte av något av undantagen från förbjudna lån. Det överskjutande beloppet är således ett förbjudet lån som ska tas upp till beskattning hos mannen.

Synnerliga skäl mot beskattning

Enligt praxis kan undantag från beskattning av förbjudna lån göras enbart i extraordinära situationer. Det ska vara fråga om sådana fall där en beskattning av lånebeloppet framstår som oskäligt eller rent av stötande.

Omständigheter som har särskild betydelse är

  • förhållandena vid lånets tillkomst
  • lånets samband med bolagets verksamhet och dess syfte
  • bolagets säkerhet för fordran
  • låntagarens förmåga att återbetala lånet
  • lånetidens längd och
  • risken för undandragande av skatt.

Det kan även finnas skäl att beakta omständigheten att återbetalning av lånet har skett, även om det inte har skett före utgången av låntagarens beskattningsår. Bedömningen om det finns synnerliga skäl mot beskattning ska göras i varje enskilt fall.

I det aktuella fallet skedde överföringen av lånebeloppet den 18 december. Upptäckten gjordes några veckor senare i januari och mannen kontaktade Skatteverket för vägledning. Skulden reglerades bland annat genom aktieutdelning i april och pengarna betalades till bolaget efter sommaren i samband med att mannen betalade skatt på utdelningen. Det har alltså förflutit åtminstone sex månader från det att beloppet felaktigt överfördes till hans personliga konto till dess att skulden var helt reglerad.

Mot bakgrund av att det gått en längre tid innan skulden var återbetald anser FR att det inte finns synnerliga skäl att underlåta beskattning av lånebeloppet.

Då mannen inte deklarerat lånet och inte heller lämnat upplysning om lånet i sin deklaration har han lämnat en oriktig uppgift och det finns därmed grund för skattetillägg. Han har dock följt anvisningar från Skatteverket och tagit upp lånet i bolagets deklaration. Han har dessutom gjort överföringar under hela året med samma belopp och har löst skulden, vilket föranledde Skatteverket att sätta ned skattetillägget till hälften. FR finner att det inte framstår som oskäligt att ta ut skattetillägg med hälften och han får ingen ytterligare befrielse.

Kammarrätten gör samma bedömning.

Kommentar

I RÅ 2004 ref. 116 menade Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, att det fanns synnerliga skäl mot beskattning av förbjudet lån. En aktieägare hade tagit ett lån på 350 000 kronor från bolaget i slutet av september. Lånet skulle användas för att betala ytterligare handpenning vid köp av lägenhet i Spanien. Banken kunde inte med kort varsel låna ut beloppet och köparen riskerade att förlora sin tidigare betalda handpenning. Räntan uppgick till 7 procent och en bostadsrätt i Sverige värderad till 1 250 000 kronor pantsattes som säkerhet för lånet. Lägenheten skulle säljas före årsskiftet och lånet skulle då återbetalas. Låntagaren fick dock köpeskillingen först i mars året därpå och lånet återbetalades några dagar senare, det vill säga efter cirka sex månader.

Särskilt viktigt vid bedömningen var lånevillkoren, alltså räntans storlek, säkerheten och återbetalningstiden samt att domstolen måste ha ansett att det hade uppstått en extraordinär situation, trots att lånet var av privatekonomisk karaktär.

Vid samma tid prövade HFD begreppet synnerliga skäl i ytterligare tre mål och kriterierna ansågs inte uppfyllda i något av dem. Sammanfattningsvis är en marknadsmässig ränta samt fullgod säkerhet för lånet en utgångspunkt för att synnerliga skäl ska komma i fråga. Dessutom är lånetidens längd av avgörande betydelse. Huruvida lånet passerar ett årsskifte eller inte är av mindre betydelse för beskattningen. Även ett lån som har betalats tillbaka under låneåret kan betraktas som ett förbjudet lån som ska beskattas. En samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet måste alltid göras.

I sammanhanget ska också nämnas att ett förbjudet lån som har beskattats hos låntagaren inte behöver återbetalas. Ett beskattat lån som senare skrivs av föranleder således inga ytterligare beskattningskonsekvenser. I RÅ 2010 not. 13 menade HFD att en låntagare som tar ut ett belopp som motsvarar ett förbjudet lån som denne tidigare har tagit, men betalat tillbaka och därefter beskattats för, inte ska beskattas ytterligare. n

Bolaget återbetalade en skuld till ägaren med månadsvisa överföringar på 250 000 kronor. Den sista överföringen skulle dock bara varit på 81 000 kronor och mannen hamnade därmed i skuld till bolaget med mellanskillnaden. Han beskattas för förbjudet lån då domstolen finner att det saknas synnerliga skäl mot beskattning. Han påförs även skattetillägg, om än nedsatt till hälften.

Aktuella artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons