men vad gäller för ersättning i mål?

Reglerna om skattereduktion för hushållstjänster, så kallade Rot- och rutarbeten, har nu funnits i tio år och de har haft stor betydelse för att förhindra svarta inkomster i aktuella branscher.

För att förhindra fusk och otillbörligt utnyttjande gör Skatteverket mängder av kontroller. Frågan är om det finns något annat regelverk som kontrolleras i samma omfattning. Det har givetvis i sin tur lett till ett stort antal processer i förvaltningsdomstolarna. En vanlig process är att Skatteverket, sannolikt ofta med all rätt, ifrågasätter förhållandet mellan fakturerad arbets- och materialkostnad. Det är till exempel vanligt att det framförs att beställaren har köpt allt material själv. Är det riktigt borde det emellertid vara relativt enkelt att föra detta i bevisning. Finns kostnaderna inte redovisade i utförarens bokföring måste det anses klart att beställaren har betalad dem.

Att Skatteverket gör omfattande kontroller tycker jag är utmärkt. Det är viktigt att reglerna efterföljs. Däremot har jag varit starkt kritiskt till de processer där syftet inte har varit att se till att reglerna efterföljs på avsett sätt, utan för att förenkla Skatteverkets egen kontrolladministration. För att uppnå en sådan förenkling har Skatteverket i olika processer drivit uppfattningen att allmänna och vedertagna skattemässiga principer inte ska gälla för hushållsarbete.

Bland annat drev Skatteverket uppfattningen att skattereduktion inte kunde medges om den som hade utgiften inte också själv hade betalat fakturan. Förutom att det saknas rättsligt stöd för denna uppfattning strider den mot allt sunt förnuft. En sådan reglering skulle inte heller påverka möjligheten till skattereduktion. Det skulle endast skapa konstlade transaktioner mellan närstående. I stället för att till exempel en far betalar sin dotters faktura förs pengarna över till dottern som sedan själv betalar fakturan.

Det är anmärkningsvärt att Skatteverket vid kontrollen har krävt att man själv måste betala fakturan samtidigt som man har beviljat skattereduktion när arbetsgivaren har betalat fakturan. Uppgift om sådan förmån ska dessutom lämnas i inkomstdeklarationen. Skattekontrollen och processerna synes därför ha drivits utan någon styrning från rättsavdelningen. Inte helt förvånande underkände Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i två domar 2014 och 2016 Skatteverkets argumentering. Enligt domslutet har det ingen betydelse vem som betalat fakturan. Samma princip gäller alltså för hushållsarbete som för alla andra skattefrågor.

Under 2017 prövade HFD ytterligare en fråga som gällde hushållsarbete. I denna process drev Skatteverket uppfattningen att kunde det exakta förhållandet mellan arbetskostnader och materialinköp inte fastställas medgavs utföraren ingen återbetalning alls. När det gäller denna fråga är det av intresse att Skatteverket har publicerat ett ställningstagande 2014-04-03 där man ger klara besked hur arbetskostnaden vid värmepumpentreprenader kan beräknas schablonmässigt. Högst förvånade gör man i ställningstagandet dock uttryck för att utbetalning helt kan vägras eller återkrävas om utbetalning begärs för den verkliga kostnaden och dokumentationen är bristfällig. Enligt min uppfattning är det fullständigt orimligt att återbetalning eller skattereduktion skulle kunna nekas i sin helhet om förekomsten av arbetskostnader är uppenbar. Framförallt om Skatteverket redan har en klar uppfattning om vad kostnaderna bör vara.

Naturligtvis underkände HFD även denna argumentering. Kan den exakta arbetskostnaden inte fastställas ska den beräknas efter någon form av modell. Samma principer gäller alltså i detta avseende i jämförelse med andra skattefrågor. Det som är oroande är att Skatteverkets rättsavdelning i ett ställningstagande bortser ifrån den egna visionen ”rätt skatt på rätt sätt” och i stället antar en helt obefogad fiskal inställning. Förhoppningsvis var det en dålig formulering i ställningstagandet som inte var avsett att tolkas på det sätt som det har gjorts. Hur som helst kan vi förvänta oss att det aktuella ställningstagandet ändras i detta avseende.

Frågan om ersättning i mål

Den som i ett mål har haft kostnader för ombud, biträde eller utredning kan under vissa förutsättningar ha rätt till ersättning. Det gäller om den sökande har fått bifall eller delvis bifall till sitt yrkande. Ersättning kan dock inte erhållas för egna kostnader i form av förlorad arbetstid och liknande.

När det gäller hushållsarbete har förvaltningsrätten och kammarrätten, med något enstaka undantag, under många år inte beviljat ersättning trots bifall. Besluten har motiverats med att skatteförfarandelagen inte är tillämplig på hushållsarbete. Som stöd för detta har man hänvisat till allmänt hållna uttalanden i förarbetena till skatteförfarandelagen. Samma motivering har i allt väsentligt använts i samtliga domar. Min uppfattning har hela tiden varit att förvaltningsdomstolen har haft fel och att skatteförfarandelagens regler om ersättning i mål även är tillämpliga på hushållsarbete.

Det var därför mycket överraskande när HFD i ett mål 2017 om hushållsarbete inte medgav ersättning trots bifall. Det som är särskilt bekymrande är att beslutet inte motiverades med hänvisning till aktuell lag utan, som underinstanserna, till allmänt hållna förarbetsuttalanden som inte på något sätt ger stöd för bedömningen.

Trots Högsta förvaltningsdomstolens beslut har jag inte ändrat uppfattning. Givetvis kan jag ha fel, men som jag ser det framgår det direkt av skatteförfarandelagens tillämpningsbestämmelser i 2 kap. att reglerna om ersättning i mål även gäller hushållsarbete. Av bestämmelserna framgår det att skatteförfarandelagen gäller för skatt, utom för vissa i lagen uppräknade skatter. Och skatt enligt reglerna om hushållsarbete är inte särskilt undantagen. Lagens systematik och uttalanden i förarbetena talar också för att ersättning ska kunna medges. I Svensk Skattetidning nr 8 utvecklar jag närmare varför jag anser att domstolen inte har gjort en korrekt bedömning. För den som driver eller avser att driva en process där ersättning i mål begärs kan det var av intresse att ta del av denna artikel.

Det finns inga bärande skäl varför den som överklagar ett beslut om hushållsarbete inte ska ha samma möjlighet att få ersättning för sina kostnader som den som överklagar ett beslut gällande någon annan skattefråga. Det är en rättssäkerhetsfråga. Det framgår också av förarbetena till skatteförfarandelagen att det är lagstiftarens intention att ersättning ska kunna erhållas. Frågan är därför om det är lagstiftaren eller domstolen som har slarvat. Hur detta ska lösas är inte helt enkelt att förutse, men sannolikt krävs det någon form av åtgärd från lagstiftaren. Jag kommer givetvis att återkomma till denna fråga så fort det finns något av intresse att rapportera.