En tillämpning av förenklingsregeln innebär att företaget endast redovisar fakturerade belopp och behöver därför inte beräkna och redovisa upplupna intäkter.

Kommissionen har ifrågasatt alternativregelns förenlighet med EU-rätten. Enligt uppgift ska kommissionen också att hotat att bötfälla Sverige om inte Bokföringsnämnden utmönstrar regeln. FARs representant i Bokföringsnämnden skriver också i en artikel i Balans att vi kan ”lita på att EU-kommissionen följer upp detta” (Balans 6 2016 s. 17). Budskapet från EU-kommissionen till Sverige och Bokföringsnämnden är uppenbarligen glasklart. Mot denna bakgrund har Bokföringsnämnden naturligtvis beslutat att ta bort förenklingsregeln.

Tröstlöst arbete för förenklingar

Förenklingsregeln har tillämpats i decennier och den har under alla dessa år inte vållat några som helst problem. Det finns därför ingen reell intressent som har efterfrågat den ändring som Bokföringsnämnden nu tvingas göra. Ändringen kommer att innebära en meningslös ökad administrativ börda. Den kommer också medföra väsentligt ökad risk för skattefel och skattetillägg. Frågan är därför hur EU-kommissionen kunde fatta ett sådant egenartat beslut. Och vad Sverige har gjort för att förhindra detta beslut från EU-kommissionen?

Att arbeta för förenklade regler för företag borde faktiskt vara ett lätt arbete med tanke på att i princip alla utger sig vara för förenklingar. Det faktum att samtliga partier i riksdagen har uttalat att de är för förenklingar borde också ge en grogrund för att få igenom nödvändiga lagändringar. Även inom EU har man ställt upp tydliga mål att uppnå förenklingar och att minska den administrativa bördan. Trots dessa på pappret goda förutsättningarna är det obegripligt svårt att få gehör för förenklingsförslag. Inte sällan får vi till exempel höra att: ”nej det går inte för EU-reglerna sätter hinder för detta”.

Med dessa ständigt återkommande negativa besked var det med stor glädje som vi mottog pressmeddelandet den 26 februari 2015 att EU-kommissionen hade lagt ned överträdelseärendet om moms och ideella föreningar. Innebörden av detta beslut är att Sverige kan behålla sina momsregler för ideella föreningar, trots att de är konkurrenssnedvridande och i direkt strid med momsdirektivet. Grunden för kommissionens beslut var att befrielsen inte påverkade EUs inre marknad. Beslutet gav en förhoppning att det viktigaste inom EU var fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det vill säga på ren svenska; EU kommer inte lägga sig i den nationella lagstiftningen, såvida den nationella åtgärden inte är i strid med själva målet att skapa en gemensam marknad som bygger på de fyra rättigheterna. Denna förhoppning har nu kommit på skam.

Vad har Sverige gjort i detta ärende?

EU-kommissionen har alltså godtagit de svenska momsreglerna för ideella föreningar, som är både konkurrenssnedvridande och direkt i konflikt med momsdirektivet, men hotat bötfälla Sverige för en förenklingsregel i redovisningen som varken är konkurrenssnedvridande eller i direkt konflikt med direktivet. På vilket sätt EUs inre marknad påverkas tycks inte ha haft någon som helst betydelse vid bedömningen av förenklingsregeln. Däremot verkar det ha varit av helt avgörande betydelse för kommissionens beslut avseende momsreglerna. Frågan är hur EU-kommissionen kan göra två så diametralt olika bedömningar av EUF-fördraget, vilket är den rättsakt som står högst i rättsordningen inom EU-rätten (den så kallade primärrätten).

När det gäller moms i den ideella sektorn uttalade dåvarande finansminister Anders Borg att han skulle göra allt för att förhindra att Sverige tvingades ändra sina momsregler. Kan det vara så enkelt att EU-kommissionen har kunnat fatta sitt beslut eftersom ingen från svenskt håll agerat tillräckligt starkt för att vi ska få behålla förenklingsregeln? Är det kanske så att kommissionens beslut bottnar i ett politiskt ointresse för mindre företag och inte huvudsakligen på en rättslig tolkning av EUF-fördraget?

Vad bör Sverige göra nu?

Sverige bör nu ta tag i taktpinnen och med kraft arbeta för ett EU som vi alla kan vara stolta över. Ett EU som agerar i viktiga frågor som säkerhet, miljö, frihandel med mera. Det skulle också vara positivt om EU kunde undvika fler obegripliga och byråkratiska beslut i detaljfrågor som är helt ointressanta och meningslösa för medborgarna eller som till och med gör vardagen mer komplicerad. Nu är det också ett bra läge att agera. Efter Storbritanniens omröstning och nej till medlemskap måste EU-kommissionen rimligen förstå allvaret i att tvinga medlemsländer till vansinniga regler som ingen har glädje eller nytta av. Det bör alltså vara ett gynnsamt läge för att driva igenom förenklingsförslag som kräver diskussioner med EU-kommissionen.

Förslagsvis börjar Sverige med att arbeta för att EU-kommissionen inte förhindrar att Sverige ändrar reglerna i skatteförfarandelagen om årsmoms. Reglerna innebär att den som har årsmoms, och har gjort ett köp inom EU, ska lämna deklarationen tidigare än den som inte gjort ett sådant köp. För de företag som ska lämna deklarationen tidigare än andra uppkommer ökade administrativa kostnader som inte står i rimlig proportion till företagets storlek. Det får också anses tveksamt om reglerna är förenliga med EU-rätten, eftersom de kan anses konkurrenssnedvridande1.

Det är inte bara Srf konsulterna som har kritiserat reglerna, utan även till exempel skatteutskottet har framfört kritik mot att momsdeklarationen ska lämnas innan inkomstdeklarationen. Mot bakgrund av att alla verkar vara rörande överens om att årsmomsreglerna innebär en oproportionerlig administrativ börda, så vore det tråkigt om ett byråkratiskt EU skulle sätta hinder för en förändring och förenkling. Men ett resultat förutsätter också att andra än Srf konsulterna visar ett intresse och engagemang i frågan.

1 Se artikel i Skattenytt 9 2015 Nu är det hög tid att lösa problemet med redovisning av moms.