Annons
Juridik

Skatteverket förlorar mål om kostförmån

En restauranganställd påfördes en höjning av både lön och kostförmån efter beslut av Skatteverket. Den anställde överklagade beslutet och fick delvis framgång i domstolarna.
Text: Jan-Erik Persson
Annons

Kostförmån

Förmån av fri kost beskattas efter en schablon. Dessa schablonbelopp fastställs årligen av Skatteverket. Det innebär att en anställd som får en måltid betald av arbetsgivaren ska påföras det aktuella beloppet oavsett om måltiden är billigare eller dyrare än schablonen. Från förmånsbeskattning av fri kost finns ett antal undantag, exempelvis i form av hotellfrukost som ingår i priset för övernattning vid tjänsteresa eller den mat en arbetsgivare bjuder de anställda på vid intern representation som personalkonferenser, julbord eller personalfester.

Aktuellt fall

Skatteverket gjorde en utredning av en restaurang som bland annat innebar att en persons inkomst av tjänst skönsmässigt höjdes för två beskattningsår. Dels höjdes personens löneinkomst, dels påförde Skatteverket kostförmån för båda åren. Den anställde hävdade att han arbetade oavlönad för att stötta familjeföretaget under en svår period. Arbetet hade pågått under cirka 10 månader och arbetad tid uppgick till drygt 600 timmar.

Skatteverkets beräkning av löneinkomsten gjordes med stöd av uppgifter från arbetsgivaren och med uppgifter i personalliggaren. Kostförmån påfördes för varje arbetspass som uppgick till åtta timmar eller mer. Arbetsgivarens invändning att de anställda betalar för sina måltider påverkade inte Skatteverkets beslut då något underlag som visade detta inte kunde presenteras.

Förvaltningsrätten

Förvaltningsrätten, FR, för i domen ett principiellt resonemang om att det inte är orimligt att en person under en kortare period stöttar ett familjeföretag genom att utföra oavlönat arbete. I just det här fallet menar dock domstolen att det inte framstår som rimligt att personen skulle arbeta i en sådan omfattning utan någon ersättning. FRs dom innebär att personen ska beskattas för löneinkomsten på det sätt som Skatteverkets har beräknat den.

Andra delen av domen handlar om beskattning av kostförmån och där inleder FR med att poängtera att det är Skatteverket som har bevisbördan vad gäller intäktssidan, i det här fallet i form av en förmån. Det framstår, enligt FR, som att Skatteverket baserar sitt beslut avseende kostförmån på en presumtion att alla anställda i restaurangbranschen erhåller fri kost. Skatteverket har inte närmare motiverat vad myndigheten grundar denna presumtion på. En presumtion som den Skatteverket tillämpar medför att den skattskyldige åläggs en bevisbörda för att denne inte har utnyttjat förmån av fri kost. Principen är ju den att det är Skatteverket som ska göra sannolikt att personen har haft tillgång till fri kost.

Förvaltningsrätten anser vidare att Skatteverket inte har fört fram några konkreta omständigheter som ger stöd för att bolaget har erbjudit sina anställda fri kost. Arbetsgivaren har uppgett att de anställda får betala för sina måltider om de äter i restaurangen. Detta ger inte stöd för att måltider erbjuds kostnadsfritt eller till reducerat pris, utan det framstår som att de anställda har kunnat betala för måltider på samma villkor som betalande kunder.

Bara det förhållandet att arbetsgivaren driver en restaurang kan enligt FRs mening inte vara tillräckligt för att Skatteverket ska anses ha gjort sannolikt att de anställda har haft tillgång till förmån av fri kost. Domstolen bifaller därför överklagandet i den del som avser beskattning av kostförmån.

I målet har även frågan om skattetillägg varit aktuell och där anser FR att den oredovisade lönen är en oriktig uppgift som ligger till grund för skattetillägg.

Kammarrätten

Kammarrätten gör, utan ytterligare kommentar, samma bedömning som förvaltningsrätten.

Kommentar

Utgången i målet är mycket intressant. Även om det många gånger är mycket troligt att restauranganställda äter på sina arbetsplatser innebär det inte med automatik att det föreligger en grund för kostförmånsbeskattning. Det kan ju vara så att man får betala marknadspris för maten och då uppkommer ju ingen förmån.

Domen är också en tydlig signal till både restauranger och Skatteverket att bevisbördan för intäktssidan ligger på Skatteverket. Ser arbetsgivaren till att det finns avtal, rutiner, underlag eller annat som visar att de anställda inte äter gratis ligger det på myndigheten att visa motsatsen. En många gånger svår uppgift.

Aktuella artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons