Jobbet som redovisningskonsult går mer och mer åt det rådgivande hållet. I takt med automatisering av olika arbetsuppgifter frigörs tid och den ska läggas på kundernas utveckling, proaktivt arbete som ska gynna kundens affär. Många pratar om den rådgivande rollen som en arbetsuppgift vilken som helst, något man bara gör. Men är det verkligen så enkelt?

Vi har pratat med en redovisningskonsult i en mellanstor svensk stad. Vi kan kalla henne Maria.

– Man måste vara lite av en kameleont, alla kunder är olika trots att de vid en första betraktelse kan verka stöpta i samma form. Det svåra är att bemöta kunden på kundens nivå, förstå behovet och anpassa sig därefter.

Maria berättar om sin roll som rådgivare för tre olika kunder, alla i samma bransch, för att belysa komplexiteten i redovisningskonsultens vardag.

– Jag har tre kunder som alla jobbar som hantverkare i samma bransch. I stort är de ganska lika, alla tre har jobbat länge i sin bransch och blev mer eller mindre tvingade in i företagandet när deras tidigare arbetsgivare la ner sina verksamheter. Alla är soloföretagare, har alltså inga anställda, och har involverat sin partner när det gäller administration. Vi kan kalla dem ettan, tvåan och trean.

– Ettan går som tåget och har hållit på några år längre än de två övriga. Den här personen har riktat in sig på större företag som kunder. När ettan var anställd lärde han sig att vara supernoga, skriver upp allt material som går åt, vet vad som behöver köpas in och i vilken mängd, fakturerar jobben ganska snabbt och är effektiv i sin yrkesutövning. De två andra är inte lika skolade från början och jag upplever deras arbetssätt som betydligt slarvigare.

Ettan har ett väldigt gott rykte på orten, alla vill ha just den personen. Han gör i stort sett samma resultat varje år och omsätter ungefär dubbelt så mycket som tvåan och trean. Den här kunden behöver rådgivning gällande vinstplanering, vilken lön som är optimal med tanke på brytpunkter och vilka utdelningsmöjligheter som finns. Ettan är strukturerad och vill att jag som rådgivare ska vara rakt på, inget lullull.

– Tvåan är gravt dyslektisk och livrädd för papper som ska skrivas på. Tack vare att jag har dyslektiker i familjen förstod jag tidigt hans problem och styr rådgivningen efter dessa förutsättningar. Honom har jag fått lära att vara strukturerad, skriva upp alla jobb i en bok, fakturera med jämna mellanrum. Den här personen är också lokalpolitiker och har ibland svårt att förstå att man inte bör prata politik med sina kunder. Rådgivningen går ofta ut på hur han bör bemöta sina kunder och vilka konsekvenser det kan få om han inte skiljer på arbete och andra åtaganden.

– Trean är den av dessa tre företagare som det går sämst för. Han tycker att det är toppen att vara företagare får då kan ha ta lite ledigt ibland och ägna sig åt fritidsaktiviteter. Han är en riktig humanmänniska, pratar gärna länge med sina kunder, fikar. Och har svårt att ta betalt för sin tid. Rådgivningen till den här personen handlar mer om kortsiktiga beslut och att driva på. Att han fakturerar tillräckligt för att kunna ta ut lön. För den här företagaren är jag mer som en mamma än som en affärsrådgivare.

Marias berättelse sätter verkligen ljus på svårigheten i att vara rådgivare till småföretagare. De här tre kunderna hade precis samma förutsättningar från början. Berättelsen visar vad människan bakom företaget har för betydelse och att alla måste bemötas på olika sätt. Rådgivning är verkligen inte någon enkel sak man gör i en handvändning eller när man har lite tid över. Det är en balansgång som kräver såväl goda kunskaper som finess och människokännedom.

(Maria heter egentligen något annat)