Nu har partierna presenterat sina budgetförslag inför valåret 2018. De verkar alla ha liknande problemformuleringar men har givetvis olika lösningar på hur problemen ska lösas.

De utmaningar som Sverige verkar stå inför är:

•  Vårdsektorn som behöver mer pengar och mer personal.

•  Skolan som behöver mer pengar och mer personal.

•  Rättsväsende som behöver mer pengar och mer personal.

•  Försvaret som behöver mer pengar och mer personal.

•  Infrastrukturen som behöver mer pengar och mer personal.

Problemen blir inte mindre av att det finns ett stort behov av minskad klimatpåverkan, minskat skattetryck och ett stort behov av ökad export från näringslivet som ska säkerställa och tillgodose välfärdens alla behov.

Alla dessa stora samhällsutmaningar borde föranleda massor av politiskt nytänkande och samhällsinnovation med breda politiska överenskommelser. Tyvärr kan jag konstatera att de politiska verktygen som presenterats inte innehåller nytänkande, varför det är befogat att ställa frågan till politiker om det är mer pengar till verksamheterna som ger resultat, eller om bättre resultat i verksamheterna ger mer pengar.

Tänk om politiken hade haft samma flexibilitet och lösningsfokus som företagare har.

Riksrevisionen och röster i media har föreslagit att kraven på aktiebolagen ska ökas, genom att återinföra revisionsplikten för alla aktiebolag, för att motverka ekonomisk brottslighet. Srf konsulternas förbund, branschorganisationen för redovisnings- och lönekonsulter, anser och har på olika sätt tydligt framfört och markerat, att de förslag som framförs inte är rätt lösningar. Det krävs en mer modern syn på hur problemen ska lösas.

Men revision är främst avsett att vara ägarnas kontroll av verksamhetens förvaltning och inte att vara ett verktyg mot ekonomisk brottslighet, även om granskningen kan upptäcka skattefusk som på så sätt lyfts fram i ljuset genom revisorns anmälningsskyldighet. En majoritet av de svenska bolagen är dock små och ägarledda. Det saknas därför motiv från ägaren att använda revision av förvaltningen som utförs av ägaren själv. Och den revision som förekommer i praktiken är inte heller löpande enligt skolboken, utan sker oftast efter årets slut, en bit in på det nya året. Det innebär att den som med brottsligt uppsåt skaffar sig ett aktiebolag, har mycket god tid på sig att utföra ett brott och hinna dölja det innan det överhuvudtaget når revisorns granskning. I en modern värld som fångar data digitalt och går mot redovisning i realtid är det därför naivt att tro att en granskning efter ett år kan vara ett effektivt medel att motverka att aktiebolaget används som brottsverktyg.

För att bekämpa den ekonomiska brottsligheten måste man därför söka efter mer moderna metoder som även skapar nytta för företagen. Metoder som bygger på att det blir rätt från början och att brott upptäcks tidigt. Det innebär att kvalitetssäkringen av redovisningen måste bli en proaktiv del i den löpande produktionen, istället för en retroaktiv kontroll som innebär att fel och brister kan existera tills året är slut och revisionen påbörjas.

”Tänk om politiken hade haft samma flexibilitet och lösningsfokus som före-tagare har.”

Roland Sigbladh
Förbundsdirektör
roland.sigbladh@srfkonsult.se