– Revisionsplikten som togs bort för de minsta företagen var en åtgärd för att minska regelkrånglet. Finns det för många regler så blir dessa en tillväxtbarriär. Idag är det få svenska företag som vill växa, en grundläggande faktor är alltså att det fortfarande är för krångligt. Det säger Sven-Olov Daunfeldt, professor i nationalekonomi och verksam vid HUI Research.

Tillsammans med sina medarbetare vid Högskolan Dalarna har Sven-Olov Daunfeldt tagit fram en rapport om effekterna av den slopade revisionsplikten för små företag i Sverige. Helt ovetandes om att Riksrevisionen samtidigt jobbade på en egen granskning av reformen.

– Vi har gjort en utvärdering av de företag som fick möjlighet att välja bort revision och jämfört dessa med företag som hamnade strax över gränsvärdena, och som alltså hade revisionen kvar, berättar Sven-Olov. Vi har kommit fram till att när det gäller antalet anställda så ökade företagen som fick välja bort revisionen sin tillväxt med 0,39 procent. Det kan låta väldigt lite men vi måste komma ihåg att det är många företag som berörs. Totalt skapade reformen 1 830 jobb under 2011. Riksrevisonen har i sin rapport dragit en helt annan slutsats, något som skapat lite spänning i debatten.

Sven-Olov understryker att han tycker att Riksrevisionen brukar göra bra granskningar men att den här rapporten inte håller måttet.

– Riksrevisionens rapport pekar på att de företag som fått möjlighet att välja bort revision har minskat antalet anställda. Jag ställer mig frågande till hur en regelförenkling kan leda till det. En utebliven effekt kan jag köpa men inte att antalet anställda skulle ha minskat. Deras förklaring är att en stor andel av dessa företag inte rapporterar in alla anställda, att de ägnar sig åt en form av skatteplanering som gränsar till fusk. Som entreprenörskapsforskare har jag svårt att köpa den slutsatsen. Min uppfattning är att de allra flesta är hederliga och försöker skapa värde för sitt företag. De som fuskar är i extrem minoritet.

Sven-Olov Daunfeldt

– Den stora skillnaden i våra rapporter är att Riksrevisionen bara jämfört sysselsättningsutvecklingen för den grupp företag som fick möjlighet att välja bort revision. De som behöll revision har visat en högre tillväxttakt. Problemet jag ser är att dessa företag med all sannolikhet skulle ha haft en snabbare tillväxt även om revisionsplikten inte avskaffats. Om företaget har tillväxtambitioner och vet att man inom en inte allt för lång framtid kommer att passera gränsvärdena så finns det ju ingen anledning att välja bort revision. Jag tycker Riksrevisionen drar helt fel slutsats. Det finns också en underton i hela rapporten att man ser företagare som fifflare. Riksrevisionen drar alltför starka slutsatser, på bristfällig statistik, att reformen lett till ett ökat skattefusk. Vi måste också komma ihåg att en revisors roll primärt inte är att anmäla skattefusk.

Regeringen tog under april beslutet att inte återinföra revisionsplikten, något som Sven-Olov så klart känner sig nöjd med. Dock tror han att Riksrevisionens rapport kan leda till att man heller inte höjer gränsvärdena till EU-nivå, något som både han och många andra anser vore rimligt.

– Det som jag tycker är alarmerande är att man ser Sverige som en isolerad ö långt borta från andra länder, en egen sluten ekonomi. Vi är ett litet land som är beroende av de länder vi konkurrerar med. Alla länder inom EU, utom Malta och Finland, har extremt mycket högre gränsvärden än oss för att slippa revision. I de flesta länder handlar det bland annat om 50 anställde mot tre här hos oss. Det ger utländska företag en klar konkurrensfördel mot de svenska. Genom att behålla dessa låga gränsvärden som vi har idag så skapar vi barriärer. Om ett företag ligger nära gränsvärdet, och anser att det är viktigt att inte ha revision så stoppar man sin egen tillväxt med flit.

Sven-Olov har i en debatt sagt att vi måste sluta stirra så blint på revisionsplikten utan istället se vilka samhällsproblem alla små företag faktiskt kan lösa.

– Det finns som jag sa en underton i debatten, och även i flera av de åtgärder man nu gör, att man ser företagare som fifflare. Införandet av personalliggare är ett exempel på detta. De flesta små företag i Sverige växer inte, utan håller sig på samma nivå. Om vi skapar ett bättre företagsklimat kan vi bejaka tillväxten i dessa små företag. Det är så många företag det handlar om så det räcker med att några anställer ytterligare en person för att vi ska knäcka utanförskapet bland exempelvis lågutbildade utrikesfödda. Det finns grupper idag som aldrig kommer ut på arbetsmarknaden. Vi borde verkligen fokusera på hur vi får fler växande företag, hur vi skapar villkor för att de ska vilja och kunna växa. Vi ska inte återinföra krångliga regler och byråkrati. Dagens regelkrångel drabbar de små företagen som inte har egen kompetens att lösa allt. Kostnaden behöver heller inte vara speciellt hög, det räcker att man upplever den som betungande för att man ska avstå tillväxt. Enligt statistik från organisationen Företagarna skapas fyra av fem jobb i de små och medelstora företagen. Det spelar ingen roll hur många bidragsjobb regeringen kastar ut, företagare måste välja att anställa.